Den sista tiden i USA, del 1

Ja det är väl mer än dags att skriva om de sista veckorna på plats i USA.
Jag börjar där jag slutade senaste inlägget, med familjens besök.

På fredag-kvällen den 25 april körde familjen in med hyrbil på campus och plockade upp mig. Jag guidade fram oss till Willimantics enda hotell, Best Western som ligger ute vid East Brook Mall. Vi gick sedan till närmaste snabbmatsrestaurang, vi var inte särskilt kräsna eftersom klockan var en bit efter nio på kvällen.

Morgonen efter mötte vi upp igen på campus och åt frukost i skolans matsal. Efter frukost blev det guidad tur av campus och sedan av hela Willimantic. Eftersom detta gick ganska snabbt, inte helt oväntat, bestämde vi oss för att göra en utflykt, till Providence, RI. På vägen till bilen stannade vi till och mötte Doc, som jobbade på en softball-match. Han var väldigt glad att träffa alla och lyckades smuggla fram ett par Eastern-vimplar till syrrorna.

Den här gången gick det betydligt bättre att hitta till Providence än när jag och mamma körde dit i oktober (se äldre inlägg). Vi parkerade som alltid i parkeringshuset på Providence Place Mall och gick sedan ut på stan. Vi såg State Capitol (ja det är svårt att undvika) och gick sedan längs med floden mot de äldre delarna av staden. Det var en riktigt fin och varm dag och jag föreslog att vi skulle leta upp Brown Universitys campus då det ska vara fint. Vi gick i den riktningen jag hade för mig det låg. Och vi gick och gick. Det var väldigt många fina hus, som en stor professorstad på en stor kulle, och vi frågade ett par olika personer om var det låg, men lyckades inte få en riktigt bra beskrivning. Efter att ha gått åtminstone ett par timmar hittade vi till slut rätt och mycket riktigt var det ett fint gammalt campusområde, fullt i klass med Yale's.
Efter den långa promenaden var vi rätt trötta och åkte hem till Willimantic igen.

Dagen efter (söndag) startade vi med en riktig klassisk amerikansk frukost på den polsk-amerikanska frukostrestaurangen Nita's. Vi åt omeletter, korvar, stekt potatis och pannkakor som svämmade över av sirap, tills vi var alldeles slut. Vi fortsatte dagen med en ny rundtur. Då vi inte ville köra alltför långt var inte Boston med i beräkningen utan vi satsade på ett par mindre orter i Connecticut. Vi körde ner förbi New London och kom fram till hamnstaden Mystic. Staden är känt för sitt marinmuseum, men vi valde att gå en runda nere runt kajen längs med floden. Ett stort segelfartyg låg för ankar och staden som helhet var i gammal New England-stil.
Vi fortsatte sedan till en annan gammal klassisk stad, Essex. Denna var ännu finare än Mystic och var en riktig liten idyll med massor med vackra hus och staden såg i stort sätt ut som en modellstad, klar för utställning. Vi gick en vända genom staden och förundrades över allt fint och sedan körde vi tillbaka till Willimantic.

För kvällen var det planerad middag med "the Yeo's". Doc och Suzanne mötte upp vid restaurangen Angellino's för en klassisk italiensk-amerikansk middag. Restaurangen är känd för sina enorma portioner, och de gjorde oss inte besvikna denna gången heller. De flesta beställde någon form av kyckling och gjorde man det fick man en överfull tallrik med tre hela kycklingfilér. Jag klagade inte, då jag med mig fyra stycken matboxar därifrån, så jag hade luncher för hela veckan!

På måndagen körde fyra femtedelar av familjen Nilsson till New York och började en vecka av sightseeing. På torsdag eftermiddag anslöt den frånvarande femtedelen, jag själv, med buss och jag checkade in på samma hotell som övriga familjen, Hotell Milford Plaza, i utkanten av Meatpacking District på 8 Ave, intill Time's Square. När jag var incheckad gick vi över gatan och åt och efter det var vi trötta och gick och la oss.
På fredagen började vi med rundturer på buss. Vi körde en Downtown-loop och såg alla de stora sevärdheterna söder om Time's Square. Vi gick av vid Ground Zero och gick in i den berömda St. Paul's som blev räddningscentrum den där septembermorgonen för sju år sedan. Vi gick också till Word Financial Center där man får en god överblick över konstruktionsarbetet. Vi hoppade senare på bussen som tog oss upp till FN. Tyvärr kom vi precis innan den sista guidade turen för dagen, så besöket där fick planeras till den sista dagen, måndag.

Nu börjar jag bli lite trött, så nu blir det att lägga till "del 1" till titeln och avsluta för dagen. Fortsättning kommer...