Så dagen efter förra inlägget samlades den internationella klubben vid skolans klocktorn vid elvatiden. Vi skulle ha två minibussar från en hyrbilsfirma, men det strulade lite, så till slut blev det en minibuss, en större bil och en mindre privat bil som tågade ut på motorvägen, förbi New York, efter oändligt köande över George Washington Bridge och upp på Garden State Parkway, New Jersey Turnpike och ner till Philadelphia. Klockan var runt halv sju när vi kom fram till vårt hotell, hotel Sheraton! Efter att ha tagit upp våra väskor på rummen gick dom flesta av oss tillsammans ut för att hitta någonstans att äta. Då vi alla var väldigt hungriga vid det här laget tog vi den närmaste restaurang vi kunde hitta, Friday's. Det tog en stund för oss att få bord, vi var 10 stycken, så det var förståeligt, men när vi väl satt ner gick det snabbt att få maten på bordet. Jag valde en Chicken & Shrimp pasta som var riktigt god, blir sällan missnöjd med maten här, och det är alltid i rikliga portioner. Efter maten var vi rätt trötta, så vi gick tillbaka till hotellet och somnade ganska snart efter det.
Morgonen efter gick jag och Axel, som delade rum, till hotellets pool och tog ett dopp innan vi alla samlades i foajén för att gå ner till dagens planerade händelse. Vädret var lite ostadigt och det kom några regnskurar på vägen. Men vi lyckades ta oss fram i tid för den rundtur vi nu skulle på. Det var inte vilken rundtur som helst, utan en så kallad Duck Tour. Det som är speciellt med dessa turer är att man transporteras runt i en DUKW, från andra världskriget, som är en farkost som klarar av att köra både på land och i vatten och liknar en anka, där av namnet. Man tilldelas också ett styck anknäbb, som går att blåsa i för att åstadkomma ankliknande läten. Detta läte är jättekul, i sådär en minut, sedan tröttnar åtminstone jag på det. Vår grupp hade den tveksamma turen att hamna på samma båt/bil som en grupp bestående av flickscouter i åldern 8-12. Dessa tycktes aldrig tröttna på att blåsa i dessa näbbar, speciellt den flicka som satt i sätet bakom mig var särskilt ihärdig. Så efter att ha sett Philadelphias historiska centrum och fått en rundtur på Delaware-floden hade jag rätt ömma öron och en lätt huvudvärk.
När vi hoppat av turen hade vädret bättrat sig betydligt och det var varmt och behagligt ute. Vi var nu rätt hungriga och vi gick alla till ett av de mest kända ställena för den berömda Philly Cheesesteak, Jim's Steaks. Cheesesteaken där var rätt god, även om jag smakat bättre hemma i Connecticut. Efter maten gick vi runt i centrum, tittade på Liberty Bell och gick även in i Independence Hall, där de 13 amerikanska staterna förklarade sin självständighet från Storbritannien 1776. Mannen som guidade där inne både såg ut och lät som en militär när han med osminkad stolthet skrek ut informationen, något mer patriotiskt får man leta efter.
Efter att vi gått och sett det mesta gick vi tillbaka till hotellet och tog ytterligare ett dop i den härligt varma poolen, som låg inglasat på taket av byggnaden.
Efter att ha badat länge och väl gick vi upp och gjorde oss i ordning för kvällen. Vi killar gick iväg för att leta efter en "packie", eller som det heter utanför New England, liqour store, och tjejerna gick iväg till en pizzeria för att fixa mat. Vi samlades sedan i ett av rummen och hade trevligt hela kvällen. Vi hade först tänkt gå ut på nån klubb, men klockan blev för mycket, så när vi gick ut var det inte lönt längre. Istället passade vi på att gå till den berömda Rocky-trappan, där Sylvester Stallone springer upp i filmen från 70-talet. Där fanns till och med en stor staty med honom avbildad.
Morgonen efter tog jag och Axel ännu ett morgondopp i poolen innan vi alla gick ut på stan. Några skulle besöka Ivy League-skolan UPenn, medan jag och några andra istället valde att gå till ett museum. Det museum vi valde hade en utställning om "identity" där man kunde göra olika personlighetstest, förändra sitt utseende till afrikansk, asiatiskt, latino etc. Där fanns massor med interaktiva tester och vi hade roligt där en bra stund. Sedan gick vi till nästa utställning, också den interaktiv, med massor av olika sporter som man kunder testa på. Också detta väldigt kul, även om "identity" var roligare. Vi var nästan nöjda när vi såg att bara någon minut senare skulle en film om stjärnhimlen börja i den stora dome-biografen. Vi tittade på denna innan det var dags att gå tillbaka till hotellet för att sedan åka hem igen. Efter att ha kört fel ett par gånger (hur nu det är möjligt eftersom det är väg 95 hela vägen hem till Connecticut) kom vi hem framåt tio på kvällen.
Veckan efter denna resa spenderade jag mestadels skrivande på ett paper i filosofi. Mitt topic var "The relationship of music to Greek tragedy in Friedrich Nietzsche's Birth of Tragedy", vilket inte var det allra lättaste visade sig. Efter att ha kämpat länge och väl lämnade jag in det för några timmar sedan. Förutom skrivande har jag hunnit med att laga mat för de andra internationella. Denna gång blev det grillad teriyaki-kyckling med sallad och klyftpotatis, vilket verkade uppskattas.
Vi har också hunnit med att spendera en eftermiddag vid ett badställe längs med en flod som heter Diana's pool. Ja egentligen är det förbjudet att bada där, men det är det ingen som bryr sig om. Men faktum var att denna eftermiddag tittade en park ranger förbi och gav böter till en gubbe som hade oturen att vara ensam i vattnet vid det tillfället.
Häromdagen var vi också på säsongsöppningen för drive-in bion här i staden. Vi såg två filmer till priset av en, först "21" och sedan "Vantage Point". Den första var bättre än den andra, även om idén bakom "Vantage Point" var lysande; ett terroristdåd mot den amerikanska presidenten på besök i Spanien upplevdes genom sju olika personers ögon.
Och det senaste som hände var i söndags när Jag, Axel och Sina åkte till Willibowl och bowlade för första gången här. Det gick bra för mig och jag slog mitt personliga rekord för en runda, numera 189.
Idag är det förresten dags för Philadelphias och övriga Pennsylvanias demokrater att gå till val, om vi har lite tur har vi bara en demokratisk presidentkandidat imorgon, så att vi får slut på det här tragikomiska skådespelet. Visserligen bara för att börja på nästa skådespel, det mellan Obama och McCain, men ändå.
Veckan som kommer händer inte så mycket mer än att jag ska börja på nästa paper, 10-sidor i kriminologi om dödsstraffet, väldigt trevligt... Men till helgen händer det grejer! Då kommer hela familjen hemifrån Sverige på besök, först till Willimantic och sedan spenderas nästa vecka i NYC. Kommer bli väldigt kul!
april 22, 2008
april 10, 2008
Blue Man Group och lite till
Veckan efter min långa road trip blev mest en återhämtningsperiod. Dagarna och lektionerna gick utan att något särskilt hände. När det sedan blev helg hade skolans interkulturella center planerat en utflykt för oss. På lördagmorgonen samlades vi i Student Center och vi åt en gemensam frukost. Sedan gick vi ut till den buss som stod och väntade utanför. Vi kom fram till Boston, dit utflykten gick, en stund innan lunch. Jag, Axel och Sina valde att åka med tunnelbanan till Newbury Street, för Axel skulle lämna in sin kamera för reparation. Efter att det var avklarat åkte vi tillbaka till centrum igen och gick till Quincy Market för att ta oss nåt att äta. Sina och Axel valde Clam Chowdah som serverades i en stor bulle, medan jag hittade nån slags kryddig pasta med korv och kyckling.
Efter maten gick vi ut på stan, något tveksamt då vädret var ganska kallt. Det var helt klart, men det var en ganska kraftig vind som blåste genom stan och gjorde att temperaturen kändes betydligt kallare än noll. Efter en stund var det dags att gå tillbaka till bussen som skulle ta oss till dagens höjdpunkt. I Charlie's Playhouse hade Blue Man Group ett uppträdande. För de som inte är bekanta med Blue Man Group är det en grupp på tre "utomjordiska" män, som har blåa silikonmaskar för huvud och andra synliga kroppsdelar och som sedan spelar upp sketcher utan att säga ett ljud och med helt uttryckslösa ansikten. Redan innan de började höll vi på att skratta ihjäl oss när vi hörde säkerhetsföreskrifterna. De gick i stil med detta: "In case of emergency, please leave your chairs and walk towards the exits. I repeat, please leave the chairs. They are heavy to carry and will probably not fit the style in your livingroom anyway"... De spelar också olika varianter av trummor och så kallade "pipes", ofta indränkta i färger som i kaskader stänker upp när de spelar. Allt detta blir fruktansvärt roligt och de underhöll oss i nästan två timmar. Hela showen avslutades med att hela publiken dränktes i abnorma mängder toapapper. Såhär kan det se ut när de showar:
Efter uppträdandet bar det av till bussen igen som tog oss de få kvarteren till en restaurang som heter Fire + Ice. Restaurangen är av typen "all you can eat" och det går till som så att man får en skål. I denna plockar man på sig råvaror, såsom kyckling, grönsaker, skaldjur etc. Sedan väljer man en sås man vill ha till och går sedan till centrum av restaurangen. Där står ett antal kockar vid ett stort runt stekbord och häller ut innehållet ur din skål och lagar det framför ögonen på dig. Mot slutet slängs såsen på och sedan får du en tallrik i din hand och du får din egen specialgjorda rätt. Jag testade massor av olika saker och var hur mätt som helst efteråt. Väldigt trevlig restaurang!
När vi alla var klara gick vi ut till bussen och vi åkte väldigt nöjda med dagen hem igen, särskilt med tanke på att det inte kostat nånting för oss, allt var betalat av skolan!
Veckan efteråt var väldigt lik den förra och gick undan som bara den. På torsdagen åkte Sina iväg till sin tyska kompis i södra Connecticut, då dom skulle hälsa på en lärare som var på besök i New York. Axel och jag tog oss istället ner till Main Street Café på kvällen och satt och snackade en stund.
På lördag morgon, ja i lördags, åkte vi till en stor outlet-mall som inte ligger alltför långt härifrån, i Massachusetts. Vi gick runt där hela förmiddagen och ansåg oss klara strax efter lunch, snabbt och effektivt. Kan bero på att det bara var vi två killar... Vi tog oss sedan ner den korta biten till Providence i Rhode Island och gick in på Providence Place Mall som är ett stort komplex med affärer i fyra våningar. Där tillbringade vi resten av eftermiddagen. När klockan var runt sex gick vi ner till Cheesecake Factory, en stor restaurang, som ligger på en hörna precis utanför köpcentret. Vi fick beskedet att vi skulle boka bord nu och återkomma igen om 45 minuter. Så vi gick ut på stan en stund innan det mörknade, längs med floden och sedan upp till ett av alla de universitet som finns i staden, Johnson & Wales. Denna dag var det betydligt varmare än lördagen innan och det var klart och fint. Efter 45 minuter återvände vi till restaurangen och fick en dosa i handen. Denna skulle tydligen vibrera och blinka när det var dags för oss att få ett bord. De meddelade att det skulle ta åtminstone ytterligare 40 minuter innan vi behövde vara i närheten, så vi gick tillbaka in till köpcentret och gick runt ett tag till. När de 40 minuterna hade gått återvände vi och fick vänta ytterligare 20 minuter innan det äntligen blev vår tur att bli placerade vid ett bord. Väl placerade gick det snabbt både att beställa och få in maten. Jag beställde en Factory Combo som bestod av Shrimp Scampi och Steak Diane och potatismos. Stora mängder mat och väldigt gott också! Efteråt var vi såklart att testa restaurangens signum, cheesecake. Axel beställde en cheesecake med vit choklad och "raspberry swirl" och jag en väldigt chokladig en som hette något i stil med Tuxedo. Ingen av oss orkade äta något på stället så vi fick en plastlåda att stoppa dom i och åkte sedan hemåt.
Dagen efter, i söndags alltså, var det en lugn dag. Framåt kvällen hämtade vi upp Sina på tågstationen i Hartford och gick sedan till en mindre krog/restaurang, denna dag valde jag en Cajun Shrimp Salad som också den var god. Vi satt och pratade och åt en lång stund innan vi trötta åkte tillbaka till Willimantic igen.
Och denna vecka som snart är slut har varit väldigt lik de föregående också den, lektionerna har passerat och ett och annat mindre prov också, utan att försvåra tillvaron alltför mycket. De "term papers" som jag har till slutet av terminen börjar göra sig allt mer påminda dock, ska ha avklarat 2 x 10-15 sidor om 4 veckor, vilket kommer bli det svåraste denna termin.
I morgon bär det av med den internationella klubben på en weekendresa till Philadelphia, men den kommer jag berätta mer om när vi kommer hem igen!
Efter maten gick vi ut på stan, något tveksamt då vädret var ganska kallt. Det var helt klart, men det var en ganska kraftig vind som blåste genom stan och gjorde att temperaturen kändes betydligt kallare än noll. Efter en stund var det dags att gå tillbaka till bussen som skulle ta oss till dagens höjdpunkt. I Charlie's Playhouse hade Blue Man Group ett uppträdande. För de som inte är bekanta med Blue Man Group är det en grupp på tre "utomjordiska" män, som har blåa silikonmaskar för huvud och andra synliga kroppsdelar och som sedan spelar upp sketcher utan att säga ett ljud och med helt uttryckslösa ansikten. Redan innan de började höll vi på att skratta ihjäl oss när vi hörde säkerhetsföreskrifterna. De gick i stil med detta: "In case of emergency, please leave your chairs and walk towards the exits. I repeat, please leave the chairs. They are heavy to carry and will probably not fit the style in your livingroom anyway"... De spelar också olika varianter av trummor och så kallade "pipes", ofta indränkta i färger som i kaskader stänker upp när de spelar. Allt detta blir fruktansvärt roligt och de underhöll oss i nästan två timmar. Hela showen avslutades med att hela publiken dränktes i abnorma mängder toapapper. Såhär kan det se ut när de showar:
Efter uppträdandet bar det av till bussen igen som tog oss de få kvarteren till en restaurang som heter Fire + Ice. Restaurangen är av typen "all you can eat" och det går till som så att man får en skål. I denna plockar man på sig råvaror, såsom kyckling, grönsaker, skaldjur etc. Sedan väljer man en sås man vill ha till och går sedan till centrum av restaurangen. Där står ett antal kockar vid ett stort runt stekbord och häller ut innehållet ur din skål och lagar det framför ögonen på dig. Mot slutet slängs såsen på och sedan får du en tallrik i din hand och du får din egen specialgjorda rätt. Jag testade massor av olika saker och var hur mätt som helst efteråt. Väldigt trevlig restaurang!
När vi alla var klara gick vi ut till bussen och vi åkte väldigt nöjda med dagen hem igen, särskilt med tanke på att det inte kostat nånting för oss, allt var betalat av skolan!
Veckan efteråt var väldigt lik den förra och gick undan som bara den. På torsdagen åkte Sina iväg till sin tyska kompis i södra Connecticut, då dom skulle hälsa på en lärare som var på besök i New York. Axel och jag tog oss istället ner till Main Street Café på kvällen och satt och snackade en stund.
På lördag morgon, ja i lördags, åkte vi till en stor outlet-mall som inte ligger alltför långt härifrån, i Massachusetts. Vi gick runt där hela förmiddagen och ansåg oss klara strax efter lunch, snabbt och effektivt. Kan bero på att det bara var vi två killar... Vi tog oss sedan ner den korta biten till Providence i Rhode Island och gick in på Providence Place Mall som är ett stort komplex med affärer i fyra våningar. Där tillbringade vi resten av eftermiddagen. När klockan var runt sex gick vi ner till Cheesecake Factory, en stor restaurang, som ligger på en hörna precis utanför köpcentret. Vi fick beskedet att vi skulle boka bord nu och återkomma igen om 45 minuter. Så vi gick ut på stan en stund innan det mörknade, längs med floden och sedan upp till ett av alla de universitet som finns i staden, Johnson & Wales. Denna dag var det betydligt varmare än lördagen innan och det var klart och fint. Efter 45 minuter återvände vi till restaurangen och fick en dosa i handen. Denna skulle tydligen vibrera och blinka när det var dags för oss att få ett bord. De meddelade att det skulle ta åtminstone ytterligare 40 minuter innan vi behövde vara i närheten, så vi gick tillbaka in till köpcentret och gick runt ett tag till. När de 40 minuterna hade gått återvände vi och fick vänta ytterligare 20 minuter innan det äntligen blev vår tur att bli placerade vid ett bord. Väl placerade gick det snabbt både att beställa och få in maten. Jag beställde en Factory Combo som bestod av Shrimp Scampi och Steak Diane och potatismos. Stora mängder mat och väldigt gott också! Efteråt var vi såklart att testa restaurangens signum, cheesecake. Axel beställde en cheesecake med vit choklad och "raspberry swirl" och jag en väldigt chokladig en som hette något i stil med Tuxedo. Ingen av oss orkade äta något på stället så vi fick en plastlåda att stoppa dom i och åkte sedan hemåt.
Dagen efter, i söndags alltså, var det en lugn dag. Framåt kvällen hämtade vi upp Sina på tågstationen i Hartford och gick sedan till en mindre krog/restaurang, denna dag valde jag en Cajun Shrimp Salad som också den var god. Vi satt och pratade och åt en lång stund innan vi trötta åkte tillbaka till Willimantic igen.
Och denna vecka som snart är slut har varit väldigt lik de föregående också den, lektionerna har passerat och ett och annat mindre prov också, utan att försvåra tillvaron alltför mycket. De "term papers" som jag har till slutet av terminen börjar göra sig allt mer påminda dock, ska ha avklarat 2 x 10-15 sidor om 4 veckor, vilket kommer bli det svåraste denna termin.
I morgon bär det av med den internationella klubben på en weekendresa till Philadelphia, men den kommer jag berätta mer om när vi kommer hem igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
