Innan den spännande fortsättningen av de första dagarna kommer ska jag, musikintresserad som jag är, införa en ny tradition här i bloggen: Dagens låt, vilket säkert finns i mängder av andra bloggar (skulle förvåna mig annars), men det hindrar inte mig från att göra detsamma här!
Soo, dagens låt är: Sigur Rós – Hoppípolla
För er som inte läst föregående inlägg om fortsättningen på Newark, LÄS INTE NEDANSTÅENDE!
[SPOILER]
Underbar låt och introt är med piano vilket gör den ännu bättre :P Dessutom skulle den passa alldeles utmärkt som musik till dramatiseringen av mina Newark-äventyr (som skulle bli en given succé). Introt pågår medan jag i slow motion går genom gategången och når sitt crescendo när jag med ett lättat ansiktsuttryck ser plånboken i flygplansstolen! Kan det bli bättre!
__
augusti 29, 2007
De första dagarna - fortsättning...
...Så där stod jag med paniken upp över öronen. En mängd tankar rusade genom huvudet på en gång. Var kan jag ha lagt den? Kan den blivit stulen? Ska jag ringa hem och spärra kort? Och så vidare... Efter ett ögonblick kom jag fram till att det mest troliga var att jag lagt den brevid mig i flygplanssätet. Jag pep fram till säkerhetsvakten att jag nog glömt min plånboken. Han sa att det var omöjligt för mig att gå tillbaka genom säkerhetskontrollen när jag väl kommit såhär långt, du får istället hitta någon från Continental direkt när du kommer ut härifrån. Sagt och gjort gick jag, eller snarare småsprang vidare genom terminalen. Det var nu mindre än 90 minuter till mitt plan vidare skulle avgå och 60 minuter till incheckning. Jag började göra mig komfortabel med tanken att jag nog inte skulle få tillbaka plånboken innan jag var tvungen att gå ombord. Jag kom till baggage claim och mina väskor dröjde och dröjde, åtminstone kändes det så. Kanske behövde vänta i tre minuter på dom där.. Sedan skulle man igenom ännu en kontroll innan det var dags att checka in väskorna igen. Tiden gick och gick vill säga.. Jag lyckades med lite sweet talk övertala nästa vakt om att jag behövde gå före i kön och han var hur snäll som helst och lät mig göra det. Han visade mig sedan till Continental-person nr 1. Denna visade mig relativt snabbt vidare till Continental-person nr 2 som hade en radio. Nr 2 gjorde ett anrop för att se hur läget var med planet och fick svaret att det inte stod kvar vid gaten. Nr 2 sa då till mig att gå till avdelningen lost & found som var en bit längre bort i samma hus. Jag sprang så snabbt jag kunde dit med mitt handbagage och trängde mig utan någon som helst hänsyn fram till disken. Där stod inte helt oväntat Continental-person nr 3! Nr 3 hade inte fått in något från min flight till Lost & Found så hon gjorde därför ytterligare ett anrop på radion. Nu fick hon svaret att flygplanet höll på att flyttas till en annan gate för att städas, det var därför möjligt att plånboken kunde ligga kvar på planet. Nr 3 gav mig numret till städfirman och visade mig vidare tillnästa säkerhetskontroll, den för att komma in i inrikesavdelningen. Här var det ännu mer kö och tiden bara gick och gick. Det var nu ungefär en halvtimme till min flight skulle avgå. Efter att ha tagit av mig både skor och bälte och länsat mitt handbagage på all elektronik och allt vad som nu skulle göras lyckades jag komma igenom säkerhetskontrollen, 20 minuter till avgång. Jag virrade nu stressad runt ett ögonblick, började gå åt fel håll innan jag hittade vilken gate mitt plan till Hartford skulle gå från. I värsta galoppstil flög jag fram mellan feta turister, beniga pensionärer och skrikiga barn och kom fram till min gate, nummer 136. Continental-person nr 4 tog vänligt emot en flåsande Gustav och berättade att tyvääär hade planet blivit försenat och skulle gå först 30 minuter senare. Jag var då snabb i tanken och räckte fram telefonnumret till städfirman jag fått tidigare och beskrev situationen. Nr 4 gjorde då eftermiddagens tredje anrop om förlorat gods på flight CO 123 på internradion. Nu fick hon svaret att planet hade precis kommit till gate 86 och skulle snart städas. Hon föreslog att om jag ville kan du försöka springa dit och kolla om det finns nån Continental-personal i närheten som kan släppa in dig ombord. Infogar här en bild på terminal C för att ni ska inse vad detta innebar. Hon gav mig kravet att jag skulle vara tillbaka 10 minuter innan den nya avgångstiden.
Jag hade alltså 20 minuter på mig att ta mig från ena änden av terminalen till nästa. Jag skulle tippa på att avståndet är över en kilometer, åtminstone kändes det oerhört långt. Jag sprang, nu mer likt en skenande hyena, genom den täta folkmassan. Tur att jag har gjort min försäsongsträning för fotbollen tänkte jag =) Jag kom fram till gate 86 och hittade en person som knappt förstod engelska. Jag försökte med gester visa vad jag menade och upprepade Continental gång på gång. Till slut trillade den berömda poletten ner och människan pekade mot gate 81 där jag nu såg att en kille med Continentalröd mundering, hädanefter kallad Continental-person nr 5 började förbereda sin flight. Jag rusade fram till honom och förklarade återigen situationen. Han förstod först inte riktigt vad jag menade och sa upprepade gånger att gate 86 var stängd och att du inte kommer in där. Sedan insåg han att han inte skulle bli av med mig och gick med på att gå med mig ombord för att kolla efter plånboken. Han låste upp gatedörren och vi gick tillsammans genom den nedåtsluttande gategången. Tanken som slog mig där va lustigt nog: Detta är förhoppningsvis det närmaste en grön mil jag kommer (uttrycket kommer från en Tom Hanks-film [mycket bra för övrigt] och syftar på promenerandet från dödscellen till elektriska stolen i ett amerikanskt fängelse). Jag tog ett djupt andetag och gick in i planet. Jag hade första stolen på höger sida direkt när vi kom in. Till min allra djupaste lättnad låg i all sin glans en svart plånbok där och väntade på mig. Jag kollade inte ens i den utan grabbade snabbt tag i den, tackade nr 5 så hemskt mycket för hjälpen och sprang med full fart tillbaka mot gate 136. Jag insåg nu att jag troligen skulle komma fram i tid för min flight, en skönare utandning har jag nog aldrig haft! Mycket riktigt kom jag fram till gaten i tid, och nu var planet dessutom ytterligare 15 minuter försenat meddelade nr 4, så jag kunde gå till toaletten och svabba av mig en smula. Flighten blev åtminstone inte mer försenad än så och 27 minuter efter att vi lyft landade vi på Bradley International Airport i Windsor Locks, CT, mellan Hartford, CT och Springfield, MA. Där tog det inte särskilt lång tid innan jag fick ut mitt bagage och möttes av Mr. Dmitry Satsuk från Eastern. Han hjälpte mig ut med bagaget till sin bil och gav mig där ett par välkomstpresenter. Först en påse med lite mat, yoghurt, bananer, äpplen så jag klarade frukost första morgonen. Sedan fick jag även en telefon till mitt rum och ett telefonkort att ringa hem med! Vi körde direkt till Willimantic och mitt rum på campus och han berättade lite om skolan och jag ställde lite frågor, även om jag var så trött så jag kunnat somna under tiden jag ställde dom. Han gav mig en stund att duscha och göra mig hemmastadd innan han hämtade mig för att introducera mig fenomenet Wal-Mart. Klockan var amerikansk tid runt fem på eftermiddagen men mitt huvud kändes som mitt i natten. Dmitri hade gjort i ordning en liten inköpslista och vi fixade lakan, handdukar och lite mat för de första dagarna. Efter att vi var klara med det körde vi tillbaka och jag bäddade och somnade i stort sätt innan huvudet nått kudden. Inte anade jag då att de kommande dagarna skulle innehålla än mer dramatik!
(Gosh, I love those cliffhangers ;P) Fortsättning följer...
Jag hade alltså 20 minuter på mig att ta mig från ena änden av terminalen till nästa. Jag skulle tippa på att avståndet är över en kilometer, åtminstone kändes det oerhört långt. Jag sprang, nu mer likt en skenande hyena, genom den täta folkmassan. Tur att jag har gjort min försäsongsträning för fotbollen tänkte jag =) Jag kom fram till gate 86 och hittade en person som knappt förstod engelska. Jag försökte med gester visa vad jag menade och upprepade Continental gång på gång. Till slut trillade den berömda poletten ner och människan pekade mot gate 81 där jag nu såg att en kille med Continentalröd mundering, hädanefter kallad Continental-person nr 5 började förbereda sin flight. Jag rusade fram till honom och förklarade återigen situationen. Han förstod först inte riktigt vad jag menade och sa upprepade gånger att gate 86 var stängd och att du inte kommer in där. Sedan insåg han att han inte skulle bli av med mig och gick med på att gå med mig ombord för att kolla efter plånboken. Han låste upp gatedörren och vi gick tillsammans genom den nedåtsluttande gategången. Tanken som slog mig där va lustigt nog: Detta är förhoppningsvis det närmaste en grön mil jag kommer (uttrycket kommer från en Tom Hanks-film [mycket bra för övrigt] och syftar på promenerandet från dödscellen till elektriska stolen i ett amerikanskt fängelse). Jag tog ett djupt andetag och gick in i planet. Jag hade första stolen på höger sida direkt när vi kom in. Till min allra djupaste lättnad låg i all sin glans en svart plånbok där och väntade på mig. Jag kollade inte ens i den utan grabbade snabbt tag i den, tackade nr 5 så hemskt mycket för hjälpen och sprang med full fart tillbaka mot gate 136. Jag insåg nu att jag troligen skulle komma fram i tid för min flight, en skönare utandning har jag nog aldrig haft! Mycket riktigt kom jag fram till gaten i tid, och nu var planet dessutom ytterligare 15 minuter försenat meddelade nr 4, så jag kunde gå till toaletten och svabba av mig en smula. Flighten blev åtminstone inte mer försenad än så och 27 minuter efter att vi lyft landade vi på Bradley International Airport i Windsor Locks, CT, mellan Hartford, CT och Springfield, MA. Där tog det inte särskilt lång tid innan jag fick ut mitt bagage och möttes av Mr. Dmitry Satsuk från Eastern. Han hjälpte mig ut med bagaget till sin bil och gav mig där ett par välkomstpresenter. Först en påse med lite mat, yoghurt, bananer, äpplen så jag klarade frukost första morgonen. Sedan fick jag även en telefon till mitt rum och ett telefonkort att ringa hem med! Vi körde direkt till Willimantic och mitt rum på campus och han berättade lite om skolan och jag ställde lite frågor, även om jag var så trött så jag kunnat somna under tiden jag ställde dom. Han gav mig en stund att duscha och göra mig hemmastadd innan han hämtade mig för att introducera mig fenomenet Wal-Mart. Klockan var amerikansk tid runt fem på eftermiddagen men mitt huvud kändes som mitt i natten. Dmitri hade gjort i ordning en liten inköpslista och vi fixade lakan, handdukar och lite mat för de första dagarna. Efter att vi var klara med det körde vi tillbaka och jag bäddade och somnade i stort sätt innan huvudet nått kudden. Inte anade jag då att de kommande dagarna skulle innehålla än mer dramatik!(Gosh, I love those cliffhangers ;P) Fortsättning följer...
augusti 27, 2007
De första dagarna
Oh My God!
Detta har nog varit den mest intensiva veckan i mitt liv. Det har hänt så ofantligt mycket på så kort tid så får se om jag får med allt i ett och samma inlägg..
I tisdags kväll förra veckan blev det avskedsmiddag med familjen på kvällen, lövbiff med en god grekisk sallad. Efter den bar det av med bil ner till Zleep hotell strax utanför Kastrups flygplats i Köpenhamn. Där var det avskedskramar och mycket hejdå innan dörren gick igen till hotellrummet och äventyret startat. Det tog evigheter att somna den natten och många tankar for genom huvudet. Redan vid tre vaknade jag och insåg ganska snabbt att det inte skulle gå att somna om, även om jag inte behövde gå upp än på en bra stund och frukostmatsalen inte öppnade förrän fem.
Först på plats i matsalen var jag efter att ha sett ett antal av de nattetid ständigt repricerade avsnitten av matlagningsprogram på fyran. Frukosten bestod av bullar, juice och kaffe (Löfbergs Lila, i Köpenhamn!) och det var bara jag och ett amerikanskt pensionärspar där. Dom skulle för övrigt på en ännu längre resa än jag, Colorado Springs, via Manchester, Montreal och Chicago (jisses). När frukosten hade intagits gick jag upp och hämtade väskorna och tog en taxi ner till flygplatsen, terminal 2. När jag kom fram till terminalen behövde jag gå hela fem meter för att komma till rätt incheckningsdisk. Som tredje person checkade jag in mitt bagage och slapp utan några som helst påpekande betala för min övervikt, tack Continental! Säkerhetskontrollen gick av bara farten och redan 6.30 var jag redo för avfärd. Planet skulle gå 9.05... Men det är ju bra att vara i tid tänkte jag (vilket verkligen kom att visa sig längre fram) och satte mig glatt ner och läste lite i den bok jag införskaffat för resan: I Cirkelns Mitt, Dan Brown. Kvart i åtta fick jag ett SMS från flygplatsen att det var dags att gå till gaten, så det gjorde jag. Planet kom iväg i tid och jag hade som tur var kunnat fixa en plats längst fram i ekonomiklass, närmast nödutgången, vilket gjorde att jag hade gått o väl en och en halv meter benutrymme! Redan vid halv elva serverades lunchen, som bestod av ris och kyckling eller lasagne. Jag valde kycklingen och den var överraskande god för att vara flygplansmat. Däremot har dom fortfarande inte lärt sig koka grönsaker..
Filmerna dom visade på planet var rejält usla: "Are we done yet?", "RV" och "Blades of Glory". Såg början på alla tre men insåg snabbt att det inte var något att ha. Blev istället sugen på lite klassisk musik, och då särskilt Mozarts 21:a pianokonsert. Jag bläddrade fram den klassiska kanalen på radio och kom direkt in i Mozarts 23:e. Close, but no cigar.. Men den 23:e är fin den med! Spellistan, som också innehöll första satsen av Beethovens femma, visade sig vara väldigt kort, så jag fick höra nummer 23 tre gånger om.
Eftersom jag satt precis vid utgången var jag bland de allra första som fick gå av planet när vi landat i Newark. Väl framme i den första säkerhetskontrollen började dock problemen. Jag hade fått fel blankett av flygvärdinnan så var tvungen att gå till ett speciellt bord och fylla i en ny blankett och gå och ställa mig i kön igen. Jag tittade på klockan och såg att jag fortfarande hade närmare två timmar kvar till nästa flyg skulle gå. Efter närmare en halvtimme var jag framme vid kontrollen igen och av en händelse satte jag ner handen i min ficka. Jag blev alldeles kall och stel, plånboken var borta! Fortsättning följer...
Detta har nog varit den mest intensiva veckan i mitt liv. Det har hänt så ofantligt mycket på så kort tid så får se om jag får med allt i ett och samma inlägg..
I tisdags kväll förra veckan blev det avskedsmiddag med familjen på kvällen, lövbiff med en god grekisk sallad. Efter den bar det av med bil ner till Zleep hotell strax utanför Kastrups flygplats i Köpenhamn. Där var det avskedskramar och mycket hejdå innan dörren gick igen till hotellrummet och äventyret startat. Det tog evigheter att somna den natten och många tankar for genom huvudet. Redan vid tre vaknade jag och insåg ganska snabbt att det inte skulle gå att somna om, även om jag inte behövde gå upp än på en bra stund och frukostmatsalen inte öppnade förrän fem.
Först på plats i matsalen var jag efter att ha sett ett antal av de nattetid ständigt repricerade avsnitten av matlagningsprogram på fyran. Frukosten bestod av bullar, juice och kaffe (Löfbergs Lila, i Köpenhamn!) och det var bara jag och ett amerikanskt pensionärspar där. Dom skulle för övrigt på en ännu längre resa än jag, Colorado Springs, via Manchester, Montreal och Chicago (jisses). När frukosten hade intagits gick jag upp och hämtade väskorna och tog en taxi ner till flygplatsen, terminal 2. När jag kom fram till terminalen behövde jag gå hela fem meter för att komma till rätt incheckningsdisk. Som tredje person checkade jag in mitt bagage och slapp utan några som helst påpekande betala för min övervikt, tack Continental! Säkerhetskontrollen gick av bara farten och redan 6.30 var jag redo för avfärd. Planet skulle gå 9.05... Men det är ju bra att vara i tid tänkte jag (vilket verkligen kom att visa sig längre fram) och satte mig glatt ner och läste lite i den bok jag införskaffat för resan: I Cirkelns Mitt, Dan Brown. Kvart i åtta fick jag ett SMS från flygplatsen att det var dags att gå till gaten, så det gjorde jag. Planet kom iväg i tid och jag hade som tur var kunnat fixa en plats längst fram i ekonomiklass, närmast nödutgången, vilket gjorde att jag hade gått o väl en och en halv meter benutrymme! Redan vid halv elva serverades lunchen, som bestod av ris och kyckling eller lasagne. Jag valde kycklingen och den var överraskande god för att vara flygplansmat. Däremot har dom fortfarande inte lärt sig koka grönsaker..
Filmerna dom visade på planet var rejält usla: "Are we done yet?", "RV" och "Blades of Glory". Såg början på alla tre men insåg snabbt att det inte var något att ha. Blev istället sugen på lite klassisk musik, och då särskilt Mozarts 21:a pianokonsert. Jag bläddrade fram den klassiska kanalen på radio och kom direkt in i Mozarts 23:e. Close, but no cigar.. Men den 23:e är fin den med! Spellistan, som också innehöll första satsen av Beethovens femma, visade sig vara väldigt kort, så jag fick höra nummer 23 tre gånger om.
Eftersom jag satt precis vid utgången var jag bland de allra första som fick gå av planet när vi landat i Newark. Väl framme i den första säkerhetskontrollen började dock problemen. Jag hade fått fel blankett av flygvärdinnan så var tvungen att gå till ett speciellt bord och fylla i en ny blankett och gå och ställa mig i kön igen. Jag tittade på klockan och såg att jag fortfarande hade närmare två timmar kvar till nästa flyg skulle gå. Efter närmare en halvtimme var jag framme vid kontrollen igen och av en händelse satte jag ner handen i min ficka. Jag blev alldeles kall och stel, plånboken var borta! Fortsättning följer...
augusti 21, 2007
24 timmar kvar
Nu är det precis 24 timmar kvar till planet ska lyfta från Köpenhamn! Planet kommer ta mig först till Newark på runt nio timmar. Där får jag sedan vänta i ett par timmar innan ett betydligt mindre plan tar mig den sista biten till Bradley Intl Airport, strax norr om Connecticuts huvudstad Hartford. Gårdagen spenderades till att införskaffa det sista inför resan, godiset, ett par nya skor att resa i och lite småsaker till. Sedan började packandet av väskorna. Med mycket hjälp av mamma landade vi till slut på en väska med 22,7 kg och en på 25,8 kg. Väskorna får innehålla 2 x 23 kg så hoppas dom är lite snälla med övervikten. För mindre än såhär går inte att packa! Min egen matchvikt såhär innan resan är knappa 77 kg, ska bli kul att se hur mycket man går upp på ett år! =)
Idag ska jag inte göra så väldigt mycket praktiskt är det tänkt, hämta ut linser hos optikern och något litet ärende till bara. Sedan börjar äventyret, redan ikväll faktiskt! Efter "den sista måltiden" ikväll åker familjen ner till Kastrup för att lämna av mig på ett hotell där. Ska försöka vara vid incheckning redan halv sju, så det var svårt att fixa transport imorgon bitti. Detta var nog det sista inlägget på svensk mark på ett vääldigt bra tag. Nästa inlägg sitter jag nog på skolan i Willimantic och skriver!
Idag ska jag inte göra så väldigt mycket praktiskt är det tänkt, hämta ut linser hos optikern och något litet ärende till bara. Sedan börjar äventyret, redan ikväll faktiskt! Efter "den sista måltiden" ikväll åker familjen ner till Kastrup för att lämna av mig på ett hotell där. Ska försöka vara vid incheckning redan halv sju, så det var svårt att fixa transport imorgon bitti. Detta var nog det sista inlägget på svensk mark på ett vääldigt bra tag. Nästa inlägg sitter jag nog på skolan i Willimantic och skriver!
augusti 20, 2007
Mer om bröllopet
Tänkte skriva lite mer om hur Fredrik och Saras bröllop var.
Vädret var en aning ostadigt innan vi gick in i kyrkan, blixtar syntes på håll och det dundrade en bra stund. Som tur var kom det inte närmare och vi klarade oss med lite lättare regnskurar. Pappa/Kyrkoherde Hjalmarsson skötte sig bra under cermonin och höll ett fint vigseltal. Vigseln började med att ett par av Saras vänner sjöng och spelade Tommy Nilssons "Öppna din dörr" och en stolt far lämnade över sin dotter till Fredriks trygga hand framme vid altaret. Det fortsatte med psalm innan det var dags för löften och ringar. Båda skötte sig riktigt bra och marskalk Hallberg lyckades hålla rätt på ringarna utan problem! Fredrik hade sedan en liten överraskning till Sara. Han tog ton och sjöng en sång han skrivit själv. Den lät väldigt bra och den skulle helt klart ha varit skriven av vilken större svensk låtskrivare som helst, schlagern nästa? Efter nämnda vigseltal spelade jag på brudparets begäran "My heart will go on" i ett eget litet arrangemang. Nervös till tusen och fingrarna började skaka mitt i låten men det lät rätt bra ändå, nöjd =)
Vigseln fortsatte med mycket tal och musik och jag spelade som utgångsmusik "Feather Theme" från filmen Forrest Gump, också den specialarrangerad för brudparet. Efter vigseln passade brudparet på att ta kort medan gästerna fick gå en tipsrunda runt i Loshult. Frågorna var mer eller mindre utmanande och rörde mestadels de bådas barndom. Slutligen kom de nyvigda tillbaka och bröllopsfesten kunde börja! I församlingshemmet snett över gatan stod stor buffé uppdukat, med allt från lax och pajer till ostar och sallader. Allting var mycket gott!
Talen var under kvällen många och inte ett enda började med "Kära brudpar..", varierande och underhållande. En av höjdpunkterna på kvällen var när Fredrik tillsammans med tre vänner från studentkören i Växjö ställde sig upp och sjöng ett par barbershop-låtar. Oerhört tonsäkra och det var mycket njutbart! Kvällen gick och brudparet försvann så småningom till Möckelsnäs herrgård. På det hela taget var hela dagen toppen och jag längtar redan tills det är dags för nästa vän! Undra vem det blir...
(Har inte så många bilder än då jag inte förstod mig på den kamera jag lånade, här är ett par iaf)
Vädret var en aning ostadigt innan vi gick in i kyrkan, blixtar syntes på håll och det dundrade en bra stund. Som tur var kom det inte närmare och vi klarade oss med lite lättare regnskurar. Pappa/Kyrkoherde Hjalmarsson skötte sig bra under cermonin och höll ett fint vigseltal. Vigseln började med att ett par av Saras vänner sjöng och spelade Tommy Nilssons "Öppna din dörr" och en stolt far lämnade över sin dotter till Fredriks trygga hand framme vid altaret. Det fortsatte med psalm innan det var dags för löften och ringar. Båda skötte sig riktigt bra och marskalk Hallberg lyckades hålla rätt på ringarna utan problem! Fredrik hade sedan en liten överraskning till Sara. Han tog ton och sjöng en sång han skrivit själv. Den lät väldigt bra och den skulle helt klart ha varit skriven av vilken större svensk låtskrivare som helst, schlagern nästa? Efter nämnda vigseltal spelade jag på brudparets begäran "My heart will go on" i ett eget litet arrangemang. Nervös till tusen och fingrarna började skaka mitt i låten men det lät rätt bra ändå, nöjd =)
Vigseln fortsatte med mycket tal och musik och jag spelade som utgångsmusik "Feather Theme" från filmen Forrest Gump, också den specialarrangerad för brudparet. Efter vigseln passade brudparet på att ta kort medan gästerna fick gå en tipsrunda runt i Loshult. Frågorna var mer eller mindre utmanande och rörde mestadels de bådas barndom. Slutligen kom de nyvigda tillbaka och bröllopsfesten kunde börja! I församlingshemmet snett över gatan stod stor buffé uppdukat, med allt från lax och pajer till ostar och sallader. Allting var mycket gott!
Talen var under kvällen många och inte ett enda började med "Kära brudpar..", varierande och underhållande. En av höjdpunkterna på kvällen var när Fredrik tillsammans med tre vänner från studentkören i Växjö ställde sig upp och sjöng ett par barbershop-låtar. Oerhört tonsäkra och det var mycket njutbart! Kvällen gick och brudparet försvann så småningom till Möckelsnäs herrgård. På det hela taget var hela dagen toppen och jag längtar redan tills det är dags för nästa vän! Undra vem det blir...
(Har inte så många bilder än då jag inte förstod mig på den kamera jag lånade, här är ett par iaf)
augusti 14, 2007
Det går framåt
Nu är det bara en enda vecka kvar till jag tar flyget från Köpenhamn över till det stora landet väster om den stora pölen! Jag börjar om möjligt bli än mer nervös för varje dag som går, det är mycket som ska hinnas med nu de sista dagarna. Jag har tre dagar kvar på sommarjobbet på banken och sen bär det av till Lund för att skriva den sista släpande tentan på lördag morgon. Förhoppningsvis blir det fest och avsked på kvällen sen, ja det är ju Malmöfestival dessutom så nån slags utgång blir det alldeles säkert =)
Har nu bloggat i lite över en månad och jag har fått många fler läsare än jag kunnat tro. Just nu är detta den 62:a mest lästa bloggen om utlandsboende svenskar på Bloggportalen, och då har jag inte ens åkt än!
Idag blev det dessutom nytt personligt rekord i antal unika läsare/dag: 37 stycken! Väldigt roligt!
På Blogginfo.se finns även en liten intervju att skåda. Även dom tror att detta kommer bli en trevlig blogg att läsa vilket också det är kul att se. Var inte blyga att kommentera bara, alltid nyttigt med lite feedback!
Mer om bröllopet som var i helgen följer senare i veckan!
Har nu bloggat i lite över en månad och jag har fått många fler läsare än jag kunnat tro. Just nu är detta den 62:a mest lästa bloggen om utlandsboende svenskar på Bloggportalen, och då har jag inte ens åkt än!
Idag blev det dessutom nytt personligt rekord i antal unika läsare/dag: 37 stycken! Väldigt roligt!
På Blogginfo.se finns även en liten intervju att skåda. Även dom tror att detta kommer bli en trevlig blogg att läsa vilket också det är kul att se. Var inte blyga att kommentera bara, alltid nyttigt med lite feedback!
Mer om bröllopet som var i helgen följer senare i veckan!
augusti 11, 2007
Dags för bröllop!
Ja inte för mig själv då såklart, men för Fredrik och Sara! Idag är det dags!
Sitter och börjar förbereda mig så smått. Skjortan är struken, slipsen är knuten (ja jag vet..) och de låtar jag ska spela är sedan länge inövade. Hoppas bara att det blir så bra som jag vet att jag kan spela dom =) Pratade med brudgummen själv igår och han gick verkligen på knäna. Han började bli rejält nervös och hade fullt upp med att ta emot de gäster som redan anlänt. Nu har Mr. Hjalmarsson inte mer än 3,5 timmar kvar som ogift. Det kommer bli en fin dag idag!
Sitter och börjar förbereda mig så smått. Skjortan är struken, slipsen är knuten (ja jag vet..) och de låtar jag ska spela är sedan länge inövade. Hoppas bara att det blir så bra som jag vet att jag kan spela dom =) Pratade med brudgummen själv igår och han gick verkligen på knäna. Han började bli rejält nervös och hade fullt upp med att ta emot de gäster som redan anlänt. Nu har Mr. Hjalmarsson inte mer än 3,5 timmar kvar som ogift. Det kommer bli en fin dag idag!
augusti 10, 2007
Nya trevliga "widgets"
Har lagt till ett par nya funktioner från last.fm i högerspalten. Den ena spelar upp musik som liknar den jag brukar lyssna på, den andra visar vad jag senast lyssnat på. Om du mot förmodan inte vill lyssna på musiken finns en stopp-knapp där också =)
augusti 06, 2007
Skummeslövspelen '07
Förra helgen hölls den första årliga upplagan av Skummeslövspelen. Fyra tappra killar deltog i en kamp i fem olika grenar. Tävlingen började i lördags förmiddag med att vi avverkade 9 hål golf på Skummeslövs pay-n-play-bana. Kvaliteten på slagen var aningen varierad då ingen av oss är särskilt rutinerade golfare, men underhållande blev det! Inte ett vattenhinder stod säkert för vår framfart och bollarna hamnade nästan lika ofta på greenen på hålet brevid som det vi spelade på..
Ställningen efter en avverkad gren:
David 4 poäng (och en överlägsen vinst, vilket nog berodde på att vi andra lånade Davids klubbor, som på något sätt bara ville slå rakt när han själv höll i dom)
Gustav 3 poäng
Oscar 2 poäng
Daniel 1 poäng (tapper insats, men förlorade på särspelshålet mot Oscar)
Vi fortsatte vidare efter en stärkande lunch (tack Annika!) till Våxtorp och rodelbanan. Efter tre (mer eller mindre) fartfyllda åk var, gick David segrande även här.
David 1.15 8 poäng (4)
Oscar 1.17 5 poäng (3)
Gustav 1.20 4 poäng (1)
Daniel 1.18 3 poäng (2)
Alla kom ner någorlunda helskinnade efter rodeln och vi tog oss vidare till nästa gren, Oscars paradgren, go-cart! Vi körde först tidskval och Oscar tog också mycket riktigt pole position. När starten sedan skulle gå var Daniel och Gustav heltända och båda fick kanonstarter och gick lätt om en när på sovande David. Tyvärr var lyckan inte fullständig, ja den var inte ens närvarande längre än en halv kurva för Gustav och ett par svängar till för Daniel. Vi båda snurrade av banan och tävlingen kom istället att handla om en katt och råtta-lek mellan Oscar och David. Oscar släppte förbi David för att sedan köra om honom igen och ta en stabil 4-poängare. I vad som nu hade utvecklats till en bottenkamp drog Gustav längsta strået bland de tvenne förtappade, borttappade, förstoppade (oj nej kanske inte det..), alternativt bortkomna kämparna. Ställningen efter go-carten var följande:
David 11 poäng (3)
Oscar 9 poäng (4)
Gustav 6 poäng (2)
Daniel 4 poäng (1)
När go-carten var genomförd hade klockan blivit så mycket att vi bestämde oss för att första dagens tävlande var över. Kvällen nyttjades istället till diverse kortspel och intag av alkoholstinna drycker (läs öl).
Dagen efter åkte vi till Halmstad för att återuppta den mycket spännande femkampen. Den fjärde grenen på programmet var frisbeegolf. Med hjälp av en tvivelaktig taktik (mer rullande än kastande) lyckades David roffa åt sig en tidig ledning som han höll igenom alla de nio hålen.
I den allt mer tätnande bottenkampen kastade undertecknad bort sig på sjunde hålet, ett oerhört trixigt hål med översvämning tätt på vänster sida och buskage på höger sida. Här gäller det att säkra för att slippa simma tänkte Gustav och siktade lite extra åt höger. Tyvärr lite väl mycket och frisbeen kom in i ett tätt område med brännnässlor och midjehöga buskar. Efter att benen blivit lite lagom rödbrända och letandet pågått ett bra tag bestämde jag mig för att ge upp, automatiskt sista plats i grenen.
Ställningen var nu:
David 15 poäng (4)
Oscar 12 poäng (3)
Gustav 7 poäng (1)
Daniel 6 poäng (2)
Nu var läget så delikat att David var tvungen att komma sist och Oscar vinna i den sista grenen för att Oscar skulle kunna nå fram till David. Samtidigt var Daniel tvungen att vinna över Gustav för att nå skiljeomgång och slippa den förnedrande sista platsen.
Som avslutande gren stod minigolf! Vi intog banan i Mellbystrand en bit in på eftermiddagen och nu skulle det verkligen avgöras! David tog även här ett visst initiativ redan från start medan de övriga tre kämpade på så gott de kunde. När två hål återstod ledde David över Oscar med sex slag, men med en enastående spurt kunde Oscar gå ikapp och förbi. Segern till Oscar i den sista grenen! Och i bottenstriden hade inte Gustav mycket att sätta emot i denna mycket egensinniga gren (bollen går ju bara rakt när man siktar snett!!). Med 94 frustrerande slag kom moi otvivelaktigt sist, cirka 20 slag efter resten..
Ställningen efter sista grenen:
David 18 poäng (3)
Oscar 16 poäng (4)
Gustav 8 poäng (1)
Daniel 8 poäng (2)
Bottenkampen skulle därför avgöras med skiljegren, en kamp om att slippa få sitt namn ingraverat i sista-prispokalen. På programmet stod airhockey! Matchen började bra för Daniel som snabbt tog sig upp i en tvåmålsledning. Gustav kontrade med ett par minuter kvar och kvitterade och gick sedan om med två mål. Daniel kämpade tappert och lyckades med två sekunder kvar få till en kvittering. Det blev övertid i skiljegrenen, de två gick inte skilja! Golden goal, sudden death eller vad ni vill kalla det påbörjades. Spänningen var olidlig och chanserna kom som blixtar åt båda håll. Slutligen lyckades Gustav med en lysande vallning och matchen var avgjord!
Slutställning:
David 1:a
Oscar 2:a
Gustav 3:a
Daniel 4:a
Stort grattis till David och vi andra får smygöva under året för att ta revansch nästa år!
(Det var tänkt att det skulle komma bilder här, men kameran glömdes kvar i Skummeslöv. Bilder kommer vid ett senare tillfälle!)
Ställningen efter en avverkad gren:
David 4 poäng (och en överlägsen vinst, vilket nog berodde på att vi andra lånade Davids klubbor, som på något sätt bara ville slå rakt när han själv höll i dom)
Gustav 3 poäng
Oscar 2 poäng
Daniel 1 poäng (tapper insats, men förlorade på särspelshålet mot Oscar)
Vi fortsatte vidare efter en stärkande lunch (tack Annika!) till Våxtorp och rodelbanan. Efter tre (mer eller mindre) fartfyllda åk var, gick David segrande även här.
David 1.15 8 poäng (4)
Oscar 1.17 5 poäng (3)
Gustav 1.20 4 poäng (1)
Daniel 1.18 3 poäng (2)
Alla kom ner någorlunda helskinnade efter rodeln och vi tog oss vidare till nästa gren, Oscars paradgren, go-cart! Vi körde först tidskval och Oscar tog också mycket riktigt pole position. När starten sedan skulle gå var Daniel och Gustav heltända och båda fick kanonstarter och gick lätt om en när på sovande David. Tyvärr var lyckan inte fullständig, ja den var inte ens närvarande längre än en halv kurva för Gustav och ett par svängar till för Daniel. Vi båda snurrade av banan och tävlingen kom istället att handla om en katt och råtta-lek mellan Oscar och David. Oscar släppte förbi David för att sedan köra om honom igen och ta en stabil 4-poängare. I vad som nu hade utvecklats till en bottenkamp drog Gustav längsta strået bland de tvenne förtappade, borttappade, förstoppade (oj nej kanske inte det..), alternativt bortkomna kämparna. Ställningen efter go-carten var följande:
David 11 poäng (3)
Oscar 9 poäng (4)
Gustav 6 poäng (2)
Daniel 4 poäng (1)
När go-carten var genomförd hade klockan blivit så mycket att vi bestämde oss för att första dagens tävlande var över. Kvällen nyttjades istället till diverse kortspel och intag av alkoholstinna drycker (läs öl).
Dagen efter åkte vi till Halmstad för att återuppta den mycket spännande femkampen. Den fjärde grenen på programmet var frisbeegolf. Med hjälp av en tvivelaktig taktik (mer rullande än kastande) lyckades David roffa åt sig en tidig ledning som han höll igenom alla de nio hålen.
I den allt mer tätnande bottenkampen kastade undertecknad bort sig på sjunde hålet, ett oerhört trixigt hål med översvämning tätt på vänster sida och buskage på höger sida. Här gäller det att säkra för att slippa simma tänkte Gustav och siktade lite extra åt höger. Tyvärr lite väl mycket och frisbeen kom in i ett tätt område med brännnässlor och midjehöga buskar. Efter att benen blivit lite lagom rödbrända och letandet pågått ett bra tag bestämde jag mig för att ge upp, automatiskt sista plats i grenen.
Ställningen var nu:
David 15 poäng (4)
Oscar 12 poäng (3)
Gustav 7 poäng (1)
Daniel 6 poäng (2)
Nu var läget så delikat att David var tvungen att komma sist och Oscar vinna i den sista grenen för att Oscar skulle kunna nå fram till David. Samtidigt var Daniel tvungen att vinna över Gustav för att nå skiljeomgång och slippa den förnedrande sista platsen.
Som avslutande gren stod minigolf! Vi intog banan i Mellbystrand en bit in på eftermiddagen och nu skulle det verkligen avgöras! David tog även här ett visst initiativ redan från start medan de övriga tre kämpade på så gott de kunde. När två hål återstod ledde David över Oscar med sex slag, men med en enastående spurt kunde Oscar gå ikapp och förbi. Segern till Oscar i den sista grenen! Och i bottenstriden hade inte Gustav mycket att sätta emot i denna mycket egensinniga gren (bollen går ju bara rakt när man siktar snett!!). Med 94 frustrerande slag kom moi otvivelaktigt sist, cirka 20 slag efter resten..
Ställningen efter sista grenen:
David 18 poäng (3)
Oscar 16 poäng (4)
Gustav 8 poäng (1)
Daniel 8 poäng (2)
Bottenkampen skulle därför avgöras med skiljegren, en kamp om att slippa få sitt namn ingraverat i sista-prispokalen. På programmet stod airhockey! Matchen började bra för Daniel som snabbt tog sig upp i en tvåmålsledning. Gustav kontrade med ett par minuter kvar och kvitterade och gick sedan om med två mål. Daniel kämpade tappert och lyckades med två sekunder kvar få till en kvittering. Det blev övertid i skiljegrenen, de två gick inte skilja! Golden goal, sudden death eller vad ni vill kalla det påbörjades. Spänningen var olidlig och chanserna kom som blixtar åt båda håll. Slutligen lyckades Gustav med en lysande vallning och matchen var avgjord!
Slutställning:
David 1:a
Oscar 2:a
Gustav 3:a
Daniel 4:a
Stort grattis till David och vi andra får smygöva under året för att ta revansch nästa år!
(Det var tänkt att det skulle komma bilder här, men kameran glömdes kvar i Skummeslöv. Bilder kommer vid ett senare tillfälle!)
augusti 02, 2007
Gahh
Såg precis att en av mina favoritgrupper just nu Tegan & Sara ska komma till Malmöfestivalen. Tyvärr är det så sent som kvällen den 22:e, och då är ju jag redan framme i USA. Det som irriterar mig mest är att man släpar över en så bra grupp som dom är hela vägen från Canada för att spela på en sliten och gyttjefylld sidoscen, inte ens Möllans största scen!
Däremot sätter dom på Stortorgets stora scen in Måns "Slisket" (alternativt "Åhhh, han är ju såååå söööt") Zelmerlöv, den mest överskattade massproducerade skit som Sverige skådat sen.. sen Darin! Usch!
Jaja, slut på avreagerandet. Får väl åka in till NY eller Boston i höst och se T&S på en riktig scen istället =)
Däremot sätter dom på Stortorgets stora scen in Måns "Slisket" (alternativt "Åhhh, han är ju såååå söööt") Zelmerlöv, den mest överskattade massproducerade skit som Sverige skådat sen.. sen Darin! Usch!
Jaja, slut på avreagerandet. Får väl åka in till NY eller Boston i höst och se T&S på en riktig scen istället =)
augusti 01, 2007
Svensexa med Herr Trattkantarell
I helgen gjorde vi Kstad osäker. Ingen kom undan Hjalles underbara skönsång och välformulerade och välartikulerade förfrågningar om övertaganden av tvättrådslappar på de mer intima klädesplaggen. Vi började med att röva bort en väldigt förvånad och vettskrämd blivande brudgum från jobbet hemma i Loshult. Vi förde honom sedan iförd en väldigt snygg dräkt (i form av en kantarell) till Kstad där han fick utföra diverse uppdrag. Vi hann med både det ena och det andra. Bland det mest minnesvärda från dagen är när Hjalle lyckas klappa igång hela Lilla Torg till tonerna av en väl genomförd à capella-version av Imagine. Även de mäktiga krigsropen inne på Laserdome kommer inte att glömmas i första taget, dom måste ha hörts över hela stan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
