Thanksgiving och ändlös rehabilitering

Nu var det ett bra tag sen jag uppdaterade här i bloggen. Det får det bli ändring på!

När jag senast skrev hade jag precis börjat gå på sjukgymnastik på ProCare. Nu är jag inne på fjärde veckan och börjar se en del resultat. Jag fick för knappa två veckor sedan slippa mitt brace vilket var en enorm frihet. För första gången på tre månader kunde jag återigen använda jeans! Äntligen var dagarna i sweatpants till ända! (även om jag så smått börjat gilla att glida runt i dom..)
Rörligheten har kommit tillbaka snabbt och jag kan nu böja benet runt 120 grader, vilket är fullt tillräckligt för att göra det mesta. Jag går raska promenader (när det inte är snö/slask och halt ute) och spenderar timmar på träningscykel varje vecka. Imorrn har jag tänkt att gå till skolans pool och försöka göra lite övningar där, jogg i vatten och lite lätt frisim.

Jag har även hunnit med lite annat än rehabilitering dom sista veckorna.
Under Thanksgiving-helgen åkte jag o fyra andra internationella studenter till flygplatsen, hyrde en bil och åkte upp till Niagarafallen och Toronto.
Nu låter det som att det är som vilken liten biltripp som helst, men det var det inte. Vi startade vid fyratiden på eftermiddagen tisdagen den 2o:e november och började ta oss fram igenom rusningstrafiken, förbi Hartford, CT och Springfield, MA och in i upstate New York. Väl inne i New York är det samma väg hela vägen så det var inte särskilt svårt att hitta, men tid tog det ändå. Framåt ett-tiden på natten, nio timmar efter vi startade, var vi igenom passkontrollen i Niagara Falls, NY och inne i Niagara Falls, Kanada. Där började vi leta oss fram till vårt hostel som låg på en gata en bit ifrån de stora och vidrigt kitschiga hotellkomplexen och nöjeskvarteren intill fallen. Klockan var närmare två innan vi kom i säng.

Dagen efter unnade vi oss en sovmorgon efter den långa resan och det var eftermiddag när vi började gå ner mot fallen. Dessutom var det inte så trevligt väder den dagen så det var inte särskilt attraktivt att gå utanför dörren. Ett iskallt regn kylde ner oss och dimman låg tät över fallen och man kunde inte ens se toppen på hotellbyggnaderna.


Vi bestämde oss istället för att åka in till Toronto och återvända senare i veckan i hopp om att få se vackrare vattenfall då.
I bilen övergick regnet till snöslask och Kanada levde verkligen upp till vad alla amerikanare sagt, kallt och eländigt. Vi lyckades dessutom såklart hamna mitt i rusningstrafiken till Toronto, Kanadas största stad och det femte mest befolkade området i hela Nordamerika.


Efter ett antal timmar i bilen var vi framme vid vårt nästa hostel (ungefär som vandrarhem) som låg väldigt bra till mitt inne i centrala Toronto, mitt emellan China Town, Entertainment District och Financial District. Vi kunde till och med se det berömda CN Tower från vårt sovrumsfönster! (även om det var snöyra i luften)

Några av oss var trötta och stannade kvar i vårt rum, medan jag och ett par till valde att gå ut för att se en film. Vi gick den korta biten till Richmond Street och ett enormt biografkomplex. Nästan helt ensamma i vår biosalong (det satt två personer till där) såg vi Robert Redfords "Lions for Lambs", med Tom Cruise och Meryl Streep. Efteråt hade vi ganska delade meningar om den. Då detta är min blogg (haha!) så kommer bara min åsikt till tals; se inte filmen! Dryg dialog, övertydlig parodi om amerikanska krig i Mellanöstern och dessutom irriterande orealistiskt.

Dagen efter var det fortfarande snö i luften och den hade svårt att bestämma sig för om den ville ligga kvar på marken eller börja slaska till sig. Vi var inte så sugna på att gå runt och upptäcka staden i det vädret, så vi tog bilen upp till Royal Ontario Museum som ligger i norra innerstaden. Museet var klart sevärt och innehöll allt möjligt, från gamla kinesiska skulpturer och egyptiska sarkofager, via europeisk inredningshistoria till utställningar om dinosaurier. Vi spenderade hela eftermiddagen där och det hade redan hunnit mörkna när vi, med många nya intryck, återvände till vårt hostel. Kvällsmat åt vi hos ett par tyska studenter som en i vårt sällskap kände sedan tidigare. De bodde inte långt från museet på 18:e våningen med magnifik utsikt över staden. Man blev ganska avundsjuk!
Efter maten bestämde vi oss för att gå ut på nån slags nattklubb. Jag insåg att detta, då jag fortfarande använde mitt brace och sweatpants, inte skulle vara så bra för mig (säkerligen skulle min mundering inte heller vara uppskattad av portvakterna..), så jag åkte tillbaka till vårt hostel och hade en lugn kväll för mig själv istället.


På fredagen, vår andra hela dag i Toronto, var vädret betydligt bättre. Det var ännu kallare än det varit tidigare och snön låg kvar på marken, men det var klart och soligt. Vi började med att gå ner mot CN Tower och fortsatte sedan ner till Lake Ontario (ja det är inte någon liten sjö som Osbysjön inte utan den är större än Skåne, Blekinge och Halland tillsammans)


Vi fortsatte sedan gå igenom finanskvarteren och in i gamla stan där vi tog en vända in på St. Lawrence Market, dels för att värma upp oss och dels för att kolla på enorma mängder av delikatesser, grönsaker, ostar, fisk med mera.
Senare på eftermiddagen mötte vi upp med de tyska studenterna igen på ett café och det slutade med att vi återigen åt kvällsmat i deras lägenhet.

Nu börjar klockan bli alldeles för mycket så jag får skriva om fortsättningen av resan vid ett senare tillfälle. Klämmer in en liten bild på slutet bara; även duvorna tyckte det var kallt...