Dr MacAndrew hade också sagt att vi nu skulle börja jobba mer med min rörlighet. Detta innebar att varje dag skulle jag göra stretchövningar i en varm bubbelpool. Inte alldeles fel! Så den senaste veckan har jag gått ner till Sports Center och badat varenda dag. Dessutom gör vi diverse andra stretchövningar, jobbar med raka benlyft och elektronisk stimulering av låret. Väldigt massa behandling varje dag, och jag vågar inte tänka på hur mycket det skulle kostat om det inte var skolan som stod för det..
Förra onsdagen hade laget en hemmamatch mot Ramapo College från New Jersey. Vi spelade relativt bra, men Ramapo var stora och starka och kunde till slut besegra oss med siffrorna 2-0.
Det har annars gått väldigt bra i vår conference och vi är fortfarande obesegrade där. Ska inte gå in på hur det funkar, men alla matcher räknas inte in i seriespelet i alla fall.
Vi hade sedan en seriematch på lördagen, borta mot UMass Boston. Jag kände att jag fått alldeles tillräckligt med fotboll på sista tiden, särskilt eftersom det bara innebär att sitta på en bänk och titta på för mig, så jag valde att istället åka med de internationella studenterna på en utflykt till New York!
Bussen lämnade campus på lördag morgon vid åttatiden och efter tre timmar var vi framme på Manhattan: 8th & 44th. Där skulle vi senare på dagen se musikalen Les Misérables. Men innan dess var det fritt fram att utforska staden på egna ben, eller för vissa, eget ben...
Jag haltade fram så gott jag kunde med min käpp och hann med att se Times Square och en bra bit av Broadway innan det var dags för musikal. Broadway var för dagen till stora delar avstängd för traffik då en stor koreansk parad marscherade på gatorna.
Musikalen var fantastiskt bra och personerna i dom ledande rollerna hade alla röster och omfång som skulle få Peter Jöback att framstå som en amatör. Helt enormt!
Min favorit var dock tjejen som spelade Cosette och framförde Castle on a Cloud. Hon kan inte varit mer än nio eller tio år och sjöng med sån självklarhet och renhet. Man ryste till där man satt. För övrigt hade också teatern alldeles för lite benutrymme och jag fick lov att byta plats för att få rum med mitt ben.
Efter musikalen var klockan närmare fem. Bussen skulle inte gå förrän vid åtta, så vi hade några timmar på oss att äta och se lite mer av staden. Vi bestämde oss för att gå upp mot Rockefeller Center och vi såg den berömda isrinken. Sedan ville några av oss åka upp till "Top of the Rock" högst upp i GE Building. Jag var självklart en av dessa personer och vi begav oss in. Jag fick en speciell kö då jag inte kunde ta mig ner för trapporna till den vanliga kön, så relativt snabbt stod jag med en biljett i handen och väntade på dom andra. Efter ett tag ringde jag efter dom och fick svaret att dom inte skulle åka upp ändå för att vakten sagt att det skulle ta för lång tid för oss att hinna med. Jag var vid det här laget nästan framme vid hissarna och bestämde mig för att chansa att hinna med ett snabbt besök där uppe ändå. När jag kom fram till vad jag trodde var slutet på kön fick jag dock ändra mina planer. Inne i det rummet var det helt fullt med folk och dom visade ett par filmer medan man väntade. Jag kollade på klockan och insåg att detta skulle inte gå, så lätt besviken gick jag därifrån, fick mina pengar tillbaka och gick ut till dom andra som stod och väntade.
I ett raskt tempo begav vi oss tillbaka till bussen och kom fram fem minuter innan den skulle gå. Lätt anfådda och rejält varma (det hade varit upp mot 30 grader och sol hela dagen) gick vi in på Starbucks och jag köpte en iskaffe, för att jämföra med min favorit från Dunkin'. Slutsats: Dunkin' är bra mycket godare!
Sedan satte vi oss på bussen och kom hem vid elvatiden. Trött och stel gick jag direkt i säng och sov länge och väl dagen efter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar