Lite av en mellanperiod

Den senaste veckan har mest bestått av vardagslunk i form av lektioner och inte så väldigt mycket mer. Jag har fortfarande knäet i en så kallad "knee immobilizer" sedan operationen, vilket gör att jag inte kan böja det det minsta. Detta gör att de mest simpla vardagssysslor såsom att laga mat eller att plocka upp något från golvet blir ett helt litet äventyr. Ett exempel på det är när jag hade lagat mat häromdagen och skulle sätta mig vid bordet och äta. Att balansera en tallrik med mat hela vägen till köksbordet är inte det allra lättaste när man inte får stödja det minsta på ena benet. Jag har utvecklat en teknik där jag kan hasa mig fram med en krycka i den ena handen och med tallriken och den andra kryckan i den andra handen. Denna dag visade sig dock detta tillvägagångssätt inte vara så lyckat. Halvvägs till bordet tappade jag balansen och min rykande heta portion med pasta med tomatsås landade upp och ner på vår vackra heltäckningsmatta. Ingen av mina rumskamrater var hemma och kunde hjälpa mig, så lite smått förbannad fick jag försöka städa upp min lunch själv. Som tidigare nämnt är det inte lätt att plocka upp saker från golvet när man inte kan böja på ena benet. Så i stil med Sasha Cohen (amerikansk skridskoprinsessa) gick jag upp i något, som med lite god vilja, kan liknas vid en flygskärsposition för att skrubba rent mattan så bra som möjligt.

Resultatet blev, kanske inte helt oväntat, mindre lyckat..

Veckan har också innehållit ett besök i Massachusetts tillsammans med fotbollslaget för en match mot Elms College. Trots att det var i slutet av september så var det en bit över 30 grader den dagen och riktigt klibbigt. Vi lyckades inte få hål på detta ganska mediokra lag. Matchen slutade 1-1. Vi hade 35 skott, Elms hade 12. Coach var rejält besviken efteråt och det var väldigt tyst på bussen hem.
Vi hade ytterligare en match i lördags, mot ärkerivalen Keene State College, som förra året såg till att lägga sig i sista matchen för att inte Eastern skulle ta sig till slutspel. Eastern har aldrig någonsin lyckats slå Keene så laget var extremt taggat inför den här matchen, nu skulle det hända! Matchen var ganska jämn rakt igenom och i början av andra halvlek lyckades vi ta ledningen. Denna höll vi till det var sju minuter kvar då Keenes anfallare kom högst i luften efter en hörna och nickade in kvitteringen. Veckan slutade alltså i två oavgjorda matcher för Eastern.

Igår bestämde sig jag och ett gäng av de andra internationella studenterna för att åka till stranden. Vädret var fortfarande en bit över 20 grader och det kändes som sista chansen för året. Vi valde en strand med ett väldigt konstigt namn som låg i Rhode Island. Ska kolla upp det, vänta lite...
Sådär ja, Narragansett Beach var namnet. En väldigt mysig liten badort med medelhavskänsla; strandpromenad och små butiker. Stranden var fin, med mjuk och härlig sand och det var en hel del folk där, även om inte så många var i vattnet. Några av oss valde att doppa sig, men när dom kom upp sa dom att det nog inte var mer än 15 grader i vattnet. Jag hade även om jag varit hel inte försökt mig på ett dopp..
Att hoppa på kryckor på en strand är inte heller det särskilt enkelt, då kryckorna sjunker ner sådär en decimeter i sanden när man ska skjuta ifrån. Men väl på plats var det riktigt skönt att ligga och njuta av sensommar-/höstsolen.

Hmm.. Ja det hade ju hänt en del den här veckan ändå när man har tänkt efter en stund. Morgondagen är en dag jag sett fram emot ett tag nu; jag ska på återbesök hos Dr MacAndrew och förhoppningsvis låter han mig lägga kryckorna åt sidan för att återgå till käppen. Skulle vara grymt skönt!!