För de som undrar blev mina svenska köttbullar väl mottagna, trots att jag, till min besvikelse, inte lyckades hitta lingonsylt. Inte heller hade affären ströbröd, så det fick gå med smulade corn flakes istället, gick rätt bra det med. Smaken blev inte riktigt som hemma, men gott var det iaf.
Jag och några av de andra internationella studenterna har också hunnit med att hjälpa till vid en fundraiser "Snow Ball" till förmån för ett lokalt textilmuseum. Jag och Axel stod, finklädda i vita skjortor och välkomnade alla gästerna i ett par timmar och sedan fick vi äta vad vi ville av alla godsaker som erbjöds. Allt från sushi till kycklingpasta! När vi var klara där åkte vi tillbaka till campus och gick på en annan Snow Ball där, som anordnas av MALES (Men Achieving Leadership, Excellence & Success). Där var inte alltför mycket folk, men de hade chokladfontäner och frukt och marshmallows att doppa med! Underbart gott!
Nu i helgen var det långhelg för hela skolan, fredagen och måndagen var president Lincolns och Washingtons födelsedagar, så vi fick alla ledigt för att hedra dessa herrar. Vi internationella studenter kanske inte la så stor vikt vid detta, då vi passade på att lämna landet för ett tag.
I torsdags eftermiddag, efter att våra lektioner hade slutat satt jag, Axel, Sina och Sinas vän hemifrån, Anke, som också pluggar i Connecticut, i bilen på väg norrut. Vi åkte vid halv tre och började ta oss upp förbi Springfield, MA och vidare upp i Vermont. Vi stannade på ett Mickey D's innan vi fortsatte i rask takt mot gränsen. Strax innan vi kom fram till gränsen stannade vi och tankade och Axel, vår kära fransman, satte sig i förarsätet. Detta för att underlätta gränspassagen, som visserligen inte är så svår, men man blir bättre mottagen om man kan franska. I Montreal och i hela Quebec-regionen är det franska som gäller och när vi kom in i Quebec bytte alla skyltar till endast franska och dessutom visades hastigheterna i km/h.
När vi lämnade Connecticut hade vi knappt någon snö alls och det var några plusgrader i luften. När vi nu rullade in i Montreal var det -6 grader celcius och vägarna var täckta av snö, mycket snö. Efter en bra stunds letande efter parkeringsplats hittade vi en lucka i vad som för mig mer såg ut som en snöhög. Axel, som jobbat med att parkera bilar i Paris, lyckades dock gasa in sin stackars SAAB genom snön och parkera där. När vi lämnade bilen för att gå till vårt hostel var detta den första synen som mötte oss:
Om ni tittar noga ser ni en normalstor cykel, och detta var innan dom skyfflat undan den senast snön som kommit...Klockan var närmare tio när vi checkat in på Chez Jean som vårt vandrarhem heter (ligger vid Ave. Rachel och Henri Julien för den som är bekant med staden), och lämnat våra grejer där. Tjugo över tio mötte Axels vän Bertrand (som pluggar vid Concordia i Montreal) oss och vi gick gemensamt till tunnelbanan. Målet för kvällen var hans skola, där en relativt stor fest pågick. Vi kom in utan några problem, de kollade inte ens leg, och vi mötte ännu fler utbytesstudenter där. Där var många fransmän från samma skola som Axel, så han hade nog den allra trevligaste kvällen. Vi andra hade också kul och vi tog en taxi hem först vid halv fyra-tiden.
Med rätta sov vi ut länge dagen efter då vi var rätt trötta, givetvis på grund av vår långa resa, inte något annat...
En bit in på eftermiddagen knackade Bertrand på dörren igen och vi åkte ut med tunnelbanan till Park Olympique, där OS hölls 1976. Vi gick ett varv runt området och arenan där Anders Gärderud tog OS-guld och slog världsrekord. Ingen av våra två tyskor föll dock på sista hindret, som för vår del var en bit av stigen som inte var skottad, således mycket djup snö. Vi kunde inte ta oss in på själva arenan då den var stängd, så jag fick ta bilder utifrån istället.
Vi kunde dock ta oss in i det olympiska simkomplexet som var byggt i typisk 70-tals stil, mycket betong och orange inredning.
Efter denna utflykt åkte vi till Bertrands lägenhet, som var oerhört fin. En väldigt gammal byggnad men stor och fint inomhus. Efter stor kopp varm choklad, det hade varit runt -10 hela dagen, sa vi hej då till Bertrand och började gå hemåt. När vi kom hem till vandrarhemmet gjorde vi pasta och tog det sedan rätt lugnt resten av kvällen.
Dagen efter började vi betydligt tidigare och vi gick i riktning på Park Mont-Royal. Detta är en park som ligger på en kulle över staden. Vi gick igenom utkanten av det finansiella distriktet, förbi det gamla och topprankade universitetet McGill (som var väldigt fint) och började sedan klättra uppför backen. Det tog inte alltför lång tid innan vi hade en helt enorm utsikt över staden och slätterna många kilometer omkring. Vi hade riktig tur med vädret, det var soligt och väldigt klart så vi kunde se väldigt långt. Dock var det ännu kallare den här dagen och lite blåsigt, så vinden inräknad var det närmare -20.
Vi satte oss på cafeet som ligger på toppen och drack ännu en kopp varm choklad (har blivit mycket av det den här helgen)
Vi tog oss sedan ner på andra sidan kullen, där det fanns pulkabackar och skridskobanor och tog sedan bussen tillbaka in till stan. Vi gick vidare inne i centrum bland alla skyskrapor och även en vända ner i den stora underjordiska staden, den största i världen faktiskt. Där ska finnas en bra bit över 1000 butiker, men eftersom det var en bit in på lördagkvällen var allting stängt.
Efter att ha gått ett bra tag började vi traska hemåt. Vi hittade en restaurang på en av huvudgatorna. Maten var sådär, knappt varm och Ankes lax var inte ens färdig.
Lite småbesvikna gick vi hem och öppnade upp vin. Trötta efter en heldag ute var vi lite tveksamma vad vi skulle göra denna kväll, men vid halv tolv bestämde vi oss för att ändå gå ut. Vi tog tunnelbanan in till centrum och en nattklubb som Bertrand rekommenderat, 737. Denna låg högst upp i en av skyskraporna, på 43:e våningen och med en fantastisk panoramautsikt över hela Montreal. Vi var där tills det stängde vid tre och tog sedan taxi hem.
Morgonen därpå, söndag morgon alltså, valde tjejerna att på egen hand gå ut och shoppa. Jag och Axel tog det lugnt på vandrarhemmet och när tjejerna återvände gick vi sedan gemensamt ner mot centrum igen. Denna dag var det inte så kul väder. Det blåste rejält och när vi gått en stund började det regna. Detta gjorde att den snö som låg på trottoarerna blev till is och fruktansvärt hal. Att det finns en del backar i Montreal gjorde inte saken bättre. Det räckte med att man satte ner båda fötterna på marken, sen gled man ner för backen. Vi gick först till hamnen, vilket inte var särskilt mycket att se, då allting var täckt av snö. Sedan gick vi vidare till den äldre delen av Montreal, vilken hade många fina hus och en fin kyrka (Notre Dame), nästan europeiskt i stilen. Vi tog oss in på en restaurang och jag beställde "Flamms", en variant på pizza, mycket gott! Efter maten gick vi vidare ner mot floden och en fin isbana där, men nu började regnet verkligen ösa ner så vi skynda oss in på närmaste Starbucks och beställde, ja just det, varm choklad!
Efter att ha kurat där ett bra tag skynda vi oss vidare mot tunnelbanan och åkte raka vägen hem till vandrarhemmet. Denna kväll gjorde vi inte särskilt mycket heller, då alla var ganska trötta.
Måndag morgon började vi packa ihop våra saker och vid fem i tolv satte vi oss i bilen och körde söderut. Vid gränsen blev vi givetvis särskilt granskade, då vi säkert såg mycket farliga ut, vi fyra internationella studenter. Gränsvakten kollade till och med i vårt bagage så vi inte hade någon liten illegal invandrare där. Efter en hel del frågor kom vi i alla fall igenom och började ta oss hemåt. Vi valde vägen genom upstate New York den här gången, vilket var ett lyckat val; vägen kantades av berg och allting var betydligt finare än i Vermont. Strax norr om Albany stannade vi och åt. Vi hade först tänkt gå in på Applebee's, men de hade slagit igen, så det blev Ruby Tuesday istället. Jag åt en väldigt god och mäktig Parmesan Shrimp Pasta, givetvis med den utsökta salladsbaren först. Vi körde sedan vidare till Hartford där vi lämnade av Anke vid tåget vi var sedan hemma i Willimantic igen vid åttatiden. En väldigt trevlig resa, men också väldigt kall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar