Super Tuesday

Igår eftermiddag, efter ännu ett pass på ProCare, satte vi (Jag, Axel och Sina) oss i bilen och körde till Hartford. Vi möttes av ett väldigt kyligt regn när vi kom ut från parkeringsgaraget och ännu tristare blev det när vi möttes av en enorm kö till det evenemang vi skulle ta oss in på.

Vi ställde oss ändå i kön och det gick relativt snabbt framåt. En kvinnlig reporter hade det tvivelaktiga nöjet att stå och rapportera framför en tv-kamera mitt ute i vimlet och hon valde att intervjua de som stod precis bakom oss. Så vad var det nu vi hade gett oss in på? Jo, ett så kallat Rally, där Barack Obama skulle tala. Om nu någon därhemma lyckats missa vem han är, så är han en utav två personer som demokraterna kan välja till sin presidentkandidat; den andra är Hillary Clinton. Mötet skulle börja cirka en och en halv timma senare, men det var alltså redan massor med folk i kön.
Efter en fem minuter i regnet hade vi den enorma turen att vakterna öppnade portarna och vår del av kön var relativt nära ingången, så folk började springa för allt de var värda för att få så bra platser som möjligt, vi följde efter och gjorde likadant. Tyvärr var det redan fullt med folk inne i XL Center, där mötet skulle hållas och vi fick en plats högt upp på läktaren i en kurva en bra bit ifrån talarstolen.

Efter en stunds väntan började "förtalare" värma upp publiken. Diverse kongressledamöter från Connecticut pratade och sedan kom huvudtalarna för kvällen. Först ut var Caroline Kennedy, John F Kennedys enda överlevande barn, som var en ganska lågmäld talare och verkade rätt trött. Detta förklarades tidigare av att hon varit i Los Angeles dagen innan och anlänt till östkusten vid fyra-tiden på morgonen och sedan hade hon varit i gång hela dagen (nu var klockan närmare fem på eftermiddagen). Efter henne tog John F och Robert Kennedys bror Edward "Teddy" Kennedy som var en betydligt häftigare person att lyssna på. Han rev verkligen tag i publiken och byggde upp stämningen något enormt. Det var i stort sätt som en rockkonsert inne i hallen!



Det blev inte sämre när sedan Barack Obama själv tog över talarstolen. Han talade gott och väl en 45-50 minuter och publiken var verkligen med på noterna. En av höjdpunkterna på talet var denna passage, som jag själv försökte spela in med hjälp av min kamera. Som sagt satt vi långt ifrån så jag fick fokusera på jumbotronen istället.



Tyvärr hör man inte på det här klippet hur publiken i närmare en minut efteråt skanderar "We can't wait!" Det var verkligen mäktigt att höra, och man börjar inse hur enormt stort det här valet är för folket.
Obama hann med att prata om det mesta man antog att han skulle prata om: Hur han är det bättre valet jämfört med Clinton för att stå emot republikanernas McCain, speciellt när det gäller inställningen till kriget i Irak. Han pratade väldigt mycket om sjukvård och påpekade ett antal gånger att han ska genomföra reformer som gör att alla ska få tillgång till en lika bra sjukförsäkring som den kongressen får.

Efter denna upplevelse gick vi runt en stund på stan innan vi slog oss ner på en asiatisk restaurang med namnet Kōji. Jag beställde vad som kallades Spicy Duck. Efter en låång stunds väntan kom maten, som var rejält kryddig som namnet antyder, och väldigt god. De hade inte tänkt så långt som hur man skulle äta maten dock, endast pinnar fanns att tillgå och bitarna var så stora att mitt gap skulle behövt vara dubbelt så stort. Således såg det nog inte så stiligt ut när jag satte i mig det hela..

Klockan var närmare elva när vi åter var tillbaka på campus.

Idag är det då äntligen dags för Super Tuesday, som landet har gått och väntat på i en månad nu. Nästan hälften av staterna, varav Connecticut är en, ska idag välja vilken som ska bli demokraternas respektive republikanernas representant i valet som hålls i höst. På republikanernas sida är det i stort sätt klart att det blir John McCain, om det nu inte blir enorma förändringar under dagens röstning. På demokraternas sida är det fortfarande öppet. Det lutar så vitt jag förstår fortfarande mot Hillary Clinton i de prognoser som jag har sett, men Obama börjar ta in mer och mer. Ska bli spännande och se om det är en kommande president vi såg tala igår.

Willimantic hade faktiskt en egen presidentkandidat, demokraternas senior senator Chris Dodd, som föddes här 1944. Han drog sig dock ur redan efter den första staten Iowa, där han kom upp i en hel så kallad state delegate utav totala 2501 stycken...