Oh My God!
Detta har nog varit den mest intensiva veckan i mitt liv. Det har hänt så ofantligt mycket på så kort tid så får se om jag får med allt i ett och samma inlägg..
I tisdags kväll förra veckan blev det avskedsmiddag med familjen på kvällen, lövbiff med en god grekisk sallad. Efter den bar det av med bil ner till Zleep hotell strax utanför Kastrups flygplats i Köpenhamn. Där var det avskedskramar och mycket hejdå innan dörren gick igen till hotellrummet och äventyret startat. Det tog evigheter att somna den natten och många tankar for genom huvudet. Redan vid tre vaknade jag och insåg ganska snabbt att det inte skulle gå att somna om, även om jag inte behövde gå upp än på en bra stund och frukostmatsalen inte öppnade förrän fem.
Först på plats i matsalen var jag efter att ha sett ett antal av de nattetid ständigt repricerade avsnitten av matlagningsprogram på fyran. Frukosten bestod av bullar, juice och kaffe (Löfbergs Lila, i Köpenhamn!) och det var bara jag och ett amerikanskt pensionärspar där. Dom skulle för övrigt på en ännu längre resa än jag, Colorado Springs, via Manchester, Montreal och Chicago (jisses). När frukosten hade intagits gick jag upp och hämtade väskorna och tog en taxi ner till flygplatsen, terminal 2. När jag kom fram till terminalen behövde jag gå hela fem meter för att komma till rätt incheckningsdisk. Som tredje person checkade jag in mitt bagage och slapp utan några som helst påpekande betala för min övervikt, tack Continental! Säkerhetskontrollen gick av bara farten och redan 6.30 var jag redo för avfärd. Planet skulle gå 9.05... Men det är ju bra att vara i tid tänkte jag (vilket verkligen kom att visa sig längre fram) och satte mig glatt ner och läste lite i den bok jag införskaffat för resan: I Cirkelns Mitt, Dan Brown. Kvart i åtta fick jag ett SMS från flygplatsen att det var dags att gå till gaten, så det gjorde jag. Planet kom iväg i tid och jag hade som tur var kunnat fixa en plats längst fram i ekonomiklass, närmast nödutgången, vilket gjorde att jag hade gått o väl en och en halv meter benutrymme! Redan vid halv elva serverades lunchen, som bestod av ris och kyckling eller lasagne. Jag valde kycklingen och den var överraskande god för att vara flygplansmat. Däremot har dom fortfarande inte lärt sig koka grönsaker..
Filmerna dom visade på planet var rejält usla: "Are we done yet?", "RV" och "Blades of Glory". Såg början på alla tre men insåg snabbt att det inte var något att ha. Blev istället sugen på lite klassisk musik, och då särskilt Mozarts 21:a pianokonsert. Jag bläddrade fram den klassiska kanalen på radio och kom direkt in i Mozarts 23:e. Close, but no cigar.. Men den 23:e är fin den med! Spellistan, som också innehöll första satsen av Beethovens femma, visade sig vara väldigt kort, så jag fick höra nummer 23 tre gånger om.
Eftersom jag satt precis vid utgången var jag bland de allra första som fick gå av planet när vi landat i Newark. Väl framme i den första säkerhetskontrollen började dock problemen. Jag hade fått fel blankett av flygvärdinnan så var tvungen att gå till ett speciellt bord och fylla i en ny blankett och gå och ställa mig i kön igen. Jag tittade på klockan och såg att jag fortfarande hade närmare två timmar kvar till nästa flyg skulle gå. Efter närmare en halvtimme var jag framme vid kontrollen igen och av en händelse satte jag ner handen i min ficka. Jag blev alldeles kall och stel, plånboken var borta! Fortsättning följer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag väntar med spänning på fortsättningen =) hoppas du får det jättebra där borta i väst
kram
Gurra G, är du på G?
Det här ska jag följa som en slav.
Undrar just nu vad som hände med din plånka :)
kram. fröken danielsson
Well får la göra som Micela då :) Följer me d här. Hoppas du får d najs. Kram Föken? Olofsson :)
Kul att ni läser den, fortsättningen kommer snart, ska börja skriva den nu =)
Skicka en kommentar