Klockan fyra i morse började min dag. I Willimantic var det runt 4 grader varmt och ett ihållande regn kom från ovan. Vid tio fem satt vi alla i bilen; Jag, Axel och Sina. Det var nattsvart ute och regnet gjorde det svårt att se något överhuvudtaget. Axel körde den första biten till Bradley Intl Airport då jag skulle få tillräckligt med körande ändå. Kvart i sex var vi framme och vi önskade varandra trevlig resa. Jag justerade sätet och satte mig tillrätta. De första timmarna tog jag det rätt lugnt då det var mörkt, regnigt och jag hade inte kört på ett bra tag.
Vid sjutiden stannade jag till och tankade, fyllde tanken för endast $44, motsvarar cirka 260 kronor! Älskar den låga dollarn! Efter tankningen strax söder om New Haven stötte jag på lite problem. Det var en olycka vid avfarten till Greenwich, så jag tillbringade en 45 minuter i kö där. Men efter tuffade det på rätt bra. Det var inte särskilt mycket folk på vägarna och till och med på 95:an igenom New York var det relativt lugnt. Jag stannade för en kaffe inte långt från flygplatsen i Newark. Där hade jag min första lilla incident, jag hade ställt min kaffemugg uppe på instrumentbrädan och när jag backade ut och sedan gasade till flög kaffet ut över passagerarsätet. Det mesta landade dock på min väska och mina vägbeskrivningspapper. Smått irriterad fortsatte jag söderut, med en mindre dos kaffe i mig än jag tänkt. Det gick undan som bara den genom New Jersey, och Delaware och Maryland hann jag knappt se. Jag var i Baltimore vid 12 och Washington D.C vid kvart i ett. Det var först när jag kom på ringvägen till Washington D.C som det korkade igen rätt rejält, men vi rullade åtminstone hela tiden.
När jag krånglat mig ut från alla leder och kom ut till landsbygden i Virginia körde jag in till en liten "historisk" stad vid namn Warrenton, VA. Det var en rätt typisk liten idyllisk amerikansk småstad, med en Main St. med massa vackra hus. Jag körde in på en parkeringsplats och njöt av mina medhavda bagels. Det var nu soligt och temperaturen var upp mot 17-18 grader. Efter lunchen bar det vidare ner på väg 29. Denna väg är riktigt vacker och rekommenderas istället för motorvägarna runt omkring. Det går nästan lika snabbt och vägen är småkuperad och hedlandskapet likaså; ser ut ungefär som jag tänker mig den engelska landsbygden. Med 30 miles ringde jag upp Brad på mitt vandrarhem i Charlottesville och han sa att han skulle möta upp mig vid dörren. Efter lite småtrixande igenom staden (som är bland det vackraste jag sett sedan jag kom till USA) hittade jag rätt; tack Map Quest! Mycket riktigt mötte Brad upp mig och visade mig runt i det lilla gula huset som var gjort till hostel. Vi stod och pratade en bra stund och sedan hade vi följe till det cafë där jag nu sitter och skriver. Han berättade bland annat att igår hade det varit en tornado i centrala Atlanta, dit jag ska imorgon, och den hade slitit upp taket på basketarenan där dom spelar slutspel i collegemästerskapen! Hoppas att mitt vandrarhem klarade sig...
Cafët där jag sitter nu heter La Taza och är ett riktigt mysigt mexikanskt cafë, med en väldigt god mocka. Efter kaffet ska jag ta mig ner till centrum och gå runt ett tag, sedan ska jag försöka hinna med Monticello också, Jeffersons hus som han själv ritade som ligger bara en bit ner på gatan. Är lite lagom trött efter en dag i bilen nu, men det är relativt bra iaf, med tanke på hur lite sömn jag fick innan vi åkte. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och ta mig ut en sväng i det varma härliga vädret!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar