Morgonen efter rodeon vaknade jag runt åtta och begav mig norrut vid kvart i nio. Efter att ha kommit ifrån Houstons morgontrafik valde jag en mindre motorväg som gick igenom städerna istället för runt dom. Tyvärr ledde just detta val att min lunchpaus blev något längre än förväntat. Runt ett behövde jag tanka och tänkte passa på att käka samtidigt. Min utskrivna vägbeskrivning var inte särskilt bra denna dag och fattades många viktiga vägkorsningar. Därför gick jag på känsla och kom in i en stad, som jag inte riktigt visste namnet på. Jag chansade på att det var den jag trodde det var och letade upp en mack och tankade. Sedan fortsatte jag längs med vägen, men hittade inte den avfarten jag skulle ta för att komma ut ur staden. Jag gjorde en u-sväng och letade åt andra hållet också, men hittade den inte där heller. Jag körde säkert runt en timme i staden innan jag kom fram till att jag tidigare måste tagit en avfart för tidigt och på så sätt kommit in i grannstaden. Därför fortsatte jag på samma väg som jag först börjat på, och mycket riktigt hittade jag avfarten i nästa stad.
Efter en denna mindre stunds panik var det inga problem med vägarna för dagen. Jag tog en sväng in i Oklahoma när jag ändå var så nära och hittade till världens ände. Staden heter Tom, OK och består av en vägkrog och två hus vid ett vägskäl, mil från något annat ställe. Stackare som bor där, tänkte jag och fortsatte min resa mot Little Rock.
Framåt skymningen var jag framme vid mitt andra och sista motell för resan, Americas Best Value Inn, som låg precis vid motorvägen. Jag checkade in och fick ett rum på andra våningen, ett stort rum med två sängar! Inte för att jag bokat det utan för att killen vid disken tyckte jag skulle vara nära routern så mitt trådlösa internet skulle funka bra. Jag låg och tittade på collegebasketen på tv ett tag, dom är nu inne i de berömda playoffs som kallas March Madness. En av storfavoriterna Duke var på vippen att förlora i första omgången, vilket orsakade stora rubriker. Framåt niotiden insåg jag att jag inte ätit, så jag kollade upp vad det fanns av restauranger i närheten. Den enda som låg på vettigt avstånd var Waffle House, så jag tog mig ner dit. På vägen stannades jag av en mörk kille som frågade efter lite pengar för mat till sig och sin 13-åriga dotter. Han verkade inte särskilt skum och vi stod och pratade en stund. Sedan gav jag han de kontanter jag hade på mig, sa hejdå, och gick in och beställde. Efter maten gick jag tillbaka till mitt rum och somnade ganska snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar