En kväll på casinot och en helg i New York

Var ett tag sedan jag skrev här, så nu är det dags!
Helgen efter vårt Boston-besök valde vi att åka söderut, ungefär en halvtimme, för att spendera en kväll på Mohegan Sun Resort & Casino. Detta casino är världens näst största casino och hade till och med sin egen shuttle service från parkeringsgaraget till entréen. När vi kom dit gick vi först runt ett tag och kollade in spektaklet innan det var dags för mat. Det låg ständigt ett spänningsljud i luften en liten bit högre än ljudet av alla enarmade banditer, så det var inte särskilt avslappnande. Efter att ha fått vänta på bord i närmare en timme fick vi till slut sitta ner och äta middag. Vi valde en mexikansk restaurang och vi började med en appetizer; Guacamole, gjord direkt vid bordet och varma nachochips. Sedan valde jag en god fajita, med väldigt mycket ost och en relativt god mexikansk öl kallad Bohemia till det.

Efter maten började vi spela på allvar. Tjejerna ville spela på enarmade banditer, men jag fick dom att välja videopoker istället, som är något roligare. Vi satt där en bra stund innan jag ville leta rätt på pokerborden. Efter att ha frågat ett par anställda hittade jag till slut fram och slog mig ner, men bara för en kort stund. Det som var anslaget som minsta insats; $10, vilket jag tyckte lät bra, visade sig vara den så kallade blinden, minsta insatsen i varje hand. Jag reste mig snabbt när jag insåg att jag skulle ha behövt gå in med ett par hundra dollar för att göra mig någorlunda rättvisa där, pengar jag inte hade eller ville lägga denna kväll. Därför slutade jag här att spela. Axel fortsatte dock till blackjack-bordet och jag stod bakom och gav lite tips. Det slutade lyckligt där och han gick $100 plus, vilket han var riktigt nöjd med, eftersom han bara hade gått in med $25.
Vi hade allt som allt en väldigt trevlig kväll och vi kom inte hem förrän en bra bit in på natten, ja nästan morgonen.

Veckan därpå gick också väldigt snabbt, jag hade en del papers att skriva och när de var över var veckan slut igen. I lördags morse åkte vi tidigt ner till New York. I Riverside/Greenwich plockade vi upp Anke, Sinas vän som jobbar som au pair där, och forsatte sedan in till Manhattan. Vi cirklade runt ett bra tag för att hitta parkering i närheten av vårt hostel, som låg på 96:e gatan, väster om Central Park. Vi kunde checka in direkt när vi kom, trots att det knappt var lunchdags. Vi lämnade våra saker där och tog sedan tunnelbanan ner till 34:e, intill Madison Square Garden, där vi mötte upp med ytterligare en av Sinas vänner hemifrån, Tim som hade kommit dit från ett internship på ZDF i Washington D.C. Tyvärr var inte vädrets makter med oss denna dag och det kom ett stadigt ösregn i kombination med en kylig vind från den gråa New York-himlen. Jag och Axel skyndade in på Manhattan Mall och införskaffade paraplyer innan vi fortsatte vår regniga promenad. Vi gick förbi Empire State Building, men dimman låg lågt, så det var inte många våningar man såg. Sedan fortsatte vi norrut, till New York Public Library och vidare till shoppingdistriktet på femte avenyn. Vi hann, till tjejernas förtjusning med både GAP, Zara, American Eagle och H&M och för min och Axels del var det mer Abercrombie & Fitch och Apple Store som lockade. Även Sina gillade Apple Store och kom ut därifrån som en väldigt stolt ägare av en iPod Nano. Efter denna långa eftermiddag, ja klockan var närmare sju när vi var framme vid Central Park, bestämde sig jag och Axel för att åka tillbaka till vandrarhemmet för att parkera bilen lite säkrare inför natten. Efter att ha cirklat runt i evigheter slutade det med att vi hamnade i en så kallad valet parking, där vakterna parkerar bilarna som packade sillar. Tjejerna och Tim gick ner till Grand Central där Anke skulle åka hem till Greenwich igen.

Vid niotiden mötte hela gänget upp igen utanför Hard Rock Café på Times Square. Där fanns inga tecken efter den mindre explosion som varit tidigare i veckan framför det militära rekryteringskontoret. Vi letade runt en stund innan vi kom fram till det ställe som Axel hade goda erfarenheter från tidigare; Dallas BBQ. Stället var som en stor matindustri. I ingången stod flera anställda redo att ta emot nya gäster. Dessa slussades upp för en rulltrappa till ett litet avgränsat område. Där fick man vänta ett tag innan någon ropade på internradion att någon var klara vid ett bord. Då städas snabbt allting undan medan de nya gästern gick mot bordet och när de satte sig ner fanns det givetvis en servitör där och var redo att ta emot dryckesbeställningar. Efter en stunds väntan fick vi bord, mitt i vimlet av människor. Det måste ha varit dryga 1000 personer i lokalen. Ljudvolymen var också väldigt hög. Jag och Axel beställde husets margerita, som serverades i enorma glas, med tequilan nedsänkt i den frusna massan i ett provrör. Dessa smakade väldigt bra och det dröjde inte länge innan de enorma portionerna med mat kom in. Jag hade beställt husets special, vilket innebar en hög med friterade räkor, ett gäng BBQ "baby ribs" och en stor "Sirloin Steak", allt serverat i en härligt flottig röra med tillhörande French Fries. Det krävdes en rejäl insats för att få ner all mat, inte för att det inte smakade bra, för det gjorde det verkligen, men det var mat för en hel familj på varje tallrik.
Efter maten kom vi ut, mätta och belåtna på Times Square. Lördagsvimlet hade kommit igång på allvar och limousinerna var nu nästan lika frekventa som de välbekanta gula taxibilarna. Vi gick en bit ner på sjunde, men eftersom det börjat blåsa upp än mer nu, gick vi i stort sätt in på närmast möjliga pub. Det visade sig bli en irländsk pub och vi fick bord allra längst in vid den artificiella brasan. Efter ett par pint av härligt mörk Murphy's var vi nöjda med kvällen och tog tunnelbanan hem till vandrarhemmet.

Dagen därpå gick vi från vandrarhemmet ett par kvarter, via Starbucks för att få dagens dos av nya favoriten Mocha, innan vi kom fram till Central Park. Någon slags motionslopp var igång där och det var mängder med andra människor där som promenerade eller joggade runt på de många spåren i parken. Vi gick ett varv runt den stora sjön, som helt enkel kallas "The Lake" innan vi fortsatte söderut genom parken. Vi såg mängder av de hästdroskor som drar turister runt i parken. Vi fortsatte istället till Apple Store igen där jag gjorde ett inköp jag glömt bort dagen innan, en biladapter till min iPod inför resan, så nu slipper jag ladda om den varje dag. Efter en stund i den alltid lika imponerande affären, gick vi mot närmaste tunnelbanestationen och tog ett tåg Downtown, till 14:e gatan. Vi kom ut i myllret mitt i Chinatown och möttes av ett oräkneligt antal gatuförsäljare, som inte alls diskret gick runt och sa "Rolex, Rolex, Rolex". Vi hade mycket roligt åt dom innan vi fortsatte västerut, till SoHo. Miljön förändrades ganska drastiskt här och både bilar och affärer såg dyra och påkostade ut. Efter att ha strosat här ett bra tag i det för dagen betydligt angenämare vädret, strålande sol, fortsatte vi norrut för att hitta en lämplig restaurang. SoHo är väldigt fint, men för en studentbudget är restaurangerna där inte ekonomiskt försvarbara. Strax norr om Houston Street hittade vi istället en mindre restaurang på ett gatuhörn där vi slog oss ner. Jag valde en hamburgare med lök, svamp, bacon och ost och French Fries till det (det är nästan skrämmande vad jag har kommit att acceptera den amerikanska matkulturen eller bristen därpå). Det var om möjligt ännu flottigare än middagen dagen innan, men också väldigt gott! Ett uttryck som jag har lärt mig här som inte går hem i Sverige är följande, "Greasy is good!"

Efter maten förhindrades paltkoman med ännu en kopp kaffe på Starbucks och vi vände sedan söderut igen, genom SoHo och vidare ner till de parker som kantar västra sidan av Manhattan. Vi gick också in på World Financial Center, som ligger precis intill Ground Zero. Vi blickade ut över det som fortfarande, över sex år senare, ser ut som ett stort hål i marken. Vi avslutade vår promenad i Battery Park där vi tog färjan ut till Staten Island. Det började skymma och vi åkte förbi Frihetsgudinnan precis vid solnedgången, väldigt vackert. Vi gick av och sedan på samma färja och åkte tillbaka igen och vi nu se mäktiga Manhattans skyline "by night"; oerhört imponerande! Efter att återigen nått land tog vi tunnelbanan upp till Union Square där de andra handlade lite mat (jag var fortfarande mätt) i en imponerande butik. Enorma diskar med olika sorters sallader, pasta, indisk, japansk, kinesisk mat samsades, redo att ätas direkt som de var; en stor Food Court helt enkelt, med rimliga priser, $7.99/pound. Vi gick upp på andra våningen med utsikt över torget och åt upp maten där. Vi beslutade oss sedan för att ta tunnelbanan tillbaka till bilen, för klockan började bli rätt mycket. Efter ett nytt rekord för sträckan Manhattan - Willimantic på 2 timmar och 20 minuter av Axel var vi hemma vid tolvtiden. En mycket lyckad helg!

Bilder kommer senare i veckan, när jag tar mig tid att lägga in dom på datorn.